BUP Traumaenhet

Vi hjälper barn att hantera sina plågsamma minnen

Så säger Thora Magnusdottir, psykolog och teamledare för BUP Barnahusteamet på Barnahus Stockholm. I sin vardag träffar Thora barn som har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp och hjälper dem att hantera sina smärtsamma minnen.

Barnahus är en myndighetssamverkan mellan polis, socialtjänst, åklagarmyndighet, BUP och barnsjukvård. Syftet är att barn mellan 0 och 18 år som misstänks vara utsatta för brott ska kunna komma till ett och samma ställe, och att berörda myndigheter där samverkar kring barnet i en barnanpassad miljö.

Barnahus finns över hela landet och i Stockholmsregionen finns sex barnahus. BUP Barnahusteamets sex psykologer bemannar tre av dem – Barnahus Stockholm på Södermalm, Barnahus Stockholm Nord och Barnahus Huddinge/Botkyrka.

Thora berättar om BUP:s roll i barnahusteamet.

– Vårt främsta uppdrag är att samverka med övriga professioner inom Barnahus i kontakten med barn som misstänks ha varit utsatta för brott. Socialtjänst eller polis gör en förfrågan till oss om barnet har behov av krisstöd på grund av att de har krisreaktioner eller traumasymtom.

Samrådsmöten med polis, åklagare, barnskyddsteam och socialtjänst

Thora beskriver förloppet, från den första kontakten mellan barnet och Barnahus:

– När ett ärende kommer in till Barnahus gör polis och samordnare där en bedömning kring om det finns mycket historik runt barnet och familjen eller inte. Om det finns det, bokar man in ett samrådsmöte, där BUP Barnahusteam, lokal socialtjänst, samordnare, åklagare, barnskyddsteam och polis deltar. Om det inte finns så mycket historik går man igenom ärendet på ett minisamråd, där enbart BUP, barnskyddsteam, polis och samordnare är med. Lokal socialtjänst respektive polisen inkommer med en begäran om uppgifter från barnets barnpsykiatriska journal till BUP Barnahusteam.

På dessa möten har BUP en tydligt rådgivande roll.

– Vi diskuterar hur man ska bemöta barnet och om särskild hänsyn kan behövas utifrån eventuella neuropsykiatriska funktionsvariationer eller andra barnpsykiatriska diagnoser. Vi har läst i journalen och ser då om det har funnits en kontakt med barnpsykiatrin, eller om där finns annan information av betydelse. Vi samarbetar även nära barnskyddsteamet som består av läkare och sjuksköterskor från Astrid Lindgrens barnsjukhus. De sätter sig in i barnets bakgrund ur ett medicinskt perspektiv. Vi utlämnar endast information som vi bedömer är relevant för polis och socialtjänst.

Trygghetsperson följer med

Det finns många omständigheter att väga in i mötet med barnet och familjen. En av dem är barnets relation till förövaren – beroende på om det är en familjemedlem eller en annan vuxen som exempelvis en lärare eller pedagog i förskolan.

Barnet har alltid med sig en så kallad trygghetsperson när det är dags för det barnförhör som polisen håller på de olika Barnahusen i Stockholm, berättar Thora.

– Om någon utanför familjen är misstänkt som förövare är någon av föräldrarna en naturlig ”trygghetsperson” för barnet. Men när omständigheterna inte tillåter det, kan till exempel en lärare eller kurator som barnet tycker om vara en så kallad trygghetsperson som följer med till förhöret.

I samband med förhöret sitter ibland Thora eller någon av hennes kollegor i det så kallade medhörningsrummet och kan på så sätt följa förhöret utan att rent fysiskt sitta med i mötet.

– Vid behov kan polisen be om en paus och konsultera oss under barnförhöret.

Trygg och barnanpassad miljö

Trygghet är ett ord som genomsyrar tanken med Barnahus och är även något påtagligt i den fysiska miljön, berättar Thora.

– Våra väntrum är mysiga och inredda på ett sätt som ska passa barn. När ett barn kommer hit för ett förhör, får de en liten rundvandring där polisen till exempel visar medhörningsrummet och berättar vilka som ska sitta där – och varför. Det handlar om att underlätta besöket i så hög grad som möjligt. 

Samtal varvas med lek och avslappningsövningar

Thora berättar om de metoder som hon jobbar med för att hjälpa barnen att hantera de plågsamma upplevelser som de har haft.

– Eftersom barnen redan har berättat för polis och socialtjänst, behöver de inte berätta igen om vad de har varit med om. Tanken med Barnahus är just att inte behöva berätta sin historia flera gånger. Vi försöker istället att hjälpa dem att öka kommunikationen med de vuxna som de bor med – i familjen eller i jourhemmet.

Vi börjar alltid vår kontakt med att berätta vad vi vet att barnen redan har berättat. Detta för att visa att vi redan vet och att vi inte tycker att det är svårt att prata om dessa ämnen. Barnen har ofta svårt att berätta om vad som har hänt och om hur de mår. Det är vanligt att de håller upplevelserna inom sig och inte berättar spontant. Här försöker vi också hjälpa de vuxna att kommunicera med barnen, så att det ska bli lättare för dem att prata om det som har hänt och hur de mår, och att hjälpa de vuxna att generellt bemöta barnen på ett hjälpsamt sätt utifrån vad de har varit med om.

En metod som används när det gäller krisstöd är Child Family Traumatic Stress Intervention, CFTSI.

– Vi försöker varva samtalen med andra aktiviteter för att få ner oron. Med yngre barn kan vi till exempel sätta oss och rita, och med äldre barn kan det vara lämpligt med olika andningsövningar för att minska oron. Det gäller att hjälpa barnen att reglera stressnivån som är kopplad till de starka plågsamma känslorna.

Barnkonventionens dag får barn att berätta

Den 20 november har Unicef utsett till Barnkonventionens dag, och i samband med den arrangerar många skolor aktiviteter kopplade till barn och barns rättigheter under en vecka. Det är inte heller ovanligt, säger Thora, att det är i samband med att skolan uppmärksammar dessa frågor som ett barn väljer att berätta.

– När skolan lyfter barns rättigheter, känner en del att de får hjälp på vägen och det blir lättare att berätta. Det är hjärtskärande att så många barn behöver gå igenom så svåra upplevelser och dessutom ofta under lång tid. Därför är Barnkonventionens dag och alla liknande aktiviteter något mycket positivt, eftersom det underlättar för barnen att våga berätta.

Trots allt det tunga och svåra upplever Thora också mycket hopp och glädje i sitt jobb.

– Det känns meningsfullt att få samverka med andra professioner för barnets bästa. Det är framför allt också roligt att få följa ett barn och att se hur tillvaron blir bättre och att det går att hitta en väg tillbaka till ett mer vanligt liv. De kan gå från att ha mycket starka krisreaktioner och inte kunna gå till skolan, eftersom de påträngande tankarna och rädslan för att något ska hända är alltför hög, till att efter några veckor, i krisstödskontakt hos oss, kunna leva ett liv med skola, kompisar och aktiviteter.

 

Bildtext: Bilden visar en barnanpassad interiör med fåtöljer, mjukdjur och ett bord med leksaker. 

Foto: Barnahus Stockholm