När någon annan vill ta livet av sig

Det är vanligt att bli rädd och orolig när någon berättar om sina tankar på självmord. Det kan också vara svårt att veta hur du ska hjälpa personen.

Det bästa är alltid att berätta för någon vuxen, till exempel en förälder, någon annan vuxen du litar på, en lärare, skolpsykologen, skolkuratorn eller någon på närmaste ungdomsmottagning. Att känna till någons självmordstankar är ett tungt ansvar som du inte ska ta på dig ensam.

Det kan kännas som att du sviker personen när du berättar för någon annan. Kanske har du till och med lovat att inte göra det. Men att berätta är inte ett svek – det är ett tecken på att du bryr dig. Du behöver berätta för att den som har det svårt ska få hjälp. På egen hand kan du inte ge tillräcklig hjälp.

Om du misstänker att någon funderar på självmord bör du fråga personen. Du kan till exempel säga: ”Jag blir orolig att du har tankar på att inte vilja leva längre. Stämmer det?” Det kan kännas svårt, men då visar du att du bryr dig och är beredd att lyssna. Om misstankarna stämmer gör det inte saken värre att prata om det. Tvärtom känns det ofta som en lättnad för den som har det svårt att få prata om sina känslor.

Det viktiga är att lyssna på vad personen har att säga utan att förminska problemen som personen berättar om. Att försöka övertyga den som mår psykiskt dåligt att det inte är så farligt kan öka deras känsla av skuld och hopplöshet. Genom att lyssna och sedan ta hjälp från någon annan kan du se till att den som har det svårt får tillräckligt stöd och hjälp för att kunna må bättre igen.