- Adhd
- Autism
- Beroende
- Bipolär sjukdom
- Depression och nedstämdhet
- Dysmorfofobi (BDD)
- Emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS)
- Psykos
- Självmordstankar
- Självskadebeteende
- Tourettes syndrom och andra ticssyndrom
- Trichotillomani och dermatillomani
- Trotssyndrom
- Tvångssyndrom (OCD)
- Ångesttillstånd
- Ätstörningar
- Andra svårigheter
- Diagnoser
- Befintlig sida: Dysmorfofobi (BDD)
Dysmorfofobi (BDD)
En person som har dysmorfofobi är övertygad om att det är något som är fel med det egna utseendet. Det blir en fixering som kan handla om en eller flera delar av utseendet, till exempel håret, näsan, huden eller ansiktsformen.
Att vara ung och känna sig missnöjd över sitt utseende är inte ovanligt. Det är helt normalt. Men om tankarna leder till så stark ångest att vardagen slutar fungera kan det vara ett tecken på dysmorfofobi.
Dysmorfofobi kallas även BDD, som är en förkortning av engelskans body dysmorphic disorder.
BDD tar mycket tid
BDD gör att du ägnar mycket tid åt att tänka på och oroa dig över ditt utseende. Tankarna och oron ger ofta stark ångest. Ångesten kan göra att du försöker förändra eller dölja felen som du upplever att du har. Du kanske använder mycket smink, döljer dig med kläder, kontrollerar ditt utseende i spegeln om och om igen, jämför ditt utseende med andra eller frågar dina föräldrar om ditt utseende för att få bekräftelse.
Vardagen påverkas
BDD påverkar dig och din vardag negativt och blir ett hinder för dig på olika sätt. Det kan till exempel handla om att du kommer sent till skolan för att morgonrutinerna tar för lång tid. Det kan också innebära att du undviker att visa dig ute bland folk.
Operationer kan förvärra oron
Många ungdomar som har BDD vill operera sig för att rätta till det som de tycker är fel. Men forskning har visat att det inte löser problemet. Tvärtom kan det förvärra oron för utseendet.
Få stöd och hjälp
Om du tror att du har BDD bör du eller dina vårdnadshavare söka hjälp på BUP. På BUP kan du få hjälp med att ta reda på om det är BDD du har och i så fall få behandling. BDD brukar inte försvinna av sig självt, och många som har BDD väntar länge innan de söker hjälp.