Listen

Ångesttillstånd

Alla människor kan känna rädsla, oro och ångest. Det är en naturlig del av livet. Känslorna signalerar för oss att något är farligt, så att vi kan undvika det eller förbereda oss på att klara av det.

Men för vissa kan känslorna bli så starka att de börjar störa och bli ett problem i vardagen. När rädslan, oron och ångesten blir ett problem kallas det för en ångeststörning eller ett ångesttillstånd.

Forskning visar att ungefär 5–10 procent av alla barn och ungdomar uppfyller kriterierna för ångesttillstånd. Men ett ångesttillstånd varar inte för evigt. När rädslan, oron och ångesten inte längre är ett problem, till exempel efter en behandling, så är det inte heller längre ett ångesttillstånd.

Olika typer av ångesttillstånd

Man kan vara rädd för, oroa sig över eller få ångest över nästan vad som helst. Forskningen har visat att yngre barn oftast är rädda för faror och nya situationer, medan äldre barn oftast är rädda för sociala situationer eller oroar sig över olika saker som kan gå fel.

Vanliga ångesttillstånd vi möter på BUP:

Social ångest: att känna ångest inför och oro i sociala situationer. Det kan vara att prata inför folk, räcka upp handen i klassrummet, träffa nya människor, svara i telefon eller äta tillsammans med andra. Alla kan känna lite oro i vissa sociala situationer, men om du har social ångest ställer det till det för dig på ett eller annat sätt. Till exempel genom att du får sämre betyg i skolan eller att du låter bli att hänga med kompisar fast du egentligen vill.
Generaliserat ångestsyndrom: att oroa sig väldigt mycket för flera olika saker. Det brukar kallas GAD. Du kan oroa dig för hur det ska gå i skolan eller i framtiden, för krig och katastrofer, att något ska hända med dig eller dina föräldrar, att du ska komma försent eller att du ska göra fel på något sätt. Att ha GAD innebär att du nästan alltid tänker på saker som skulle kunna gå fel, och inte kan låta bli att tänka på det även om du vill.
Paniksyndrom och/eller agorafobi. Paniksyndrom kallas det när du har haft en eller flera plötsliga panikattacker och oroar dig mycket över att det ska hända igen. Ofta leder din oro till att du undviker situationer och platser där du tror att du kan få en panikattack. Agorafobi kallas det om du är rädd för platser eller situationer där det känns svårt att ta dig därifrån om du skulle få en panikattack eller må dåligt. Agorafobi hör oftast ihop med paniksyndrom, men kan också uppstå ensamt.
Specifik fobi: att få en stark rädsla och ångest för en särskild sak eller situation. För att kallas fobi måste rädslan vara mycket starkare än vad den är för andra i samma situation. Dessutom behöver rädslan orsaka problem på något sätt, till exempel påverka skolan, kompisar, fritiden eller umgänget med familjen.
Separationsångest: att få ångest och oroa sig över att vara ifrån sina föräldrar eller andra viktiga personer. Du kan oroa dig för att något ska hända med dig eller dina föräldrar när ni är ifrån varandra. För att kallas separationsångest måste ångesten vara så stark att du inte klarar av att skiljas från dina föräldrar, utan behöver ha dem nära nästan hela tiden.
Selektiv mutism: att i vissa situationer inte klara av att prata. Om du har selektiv mutism går det oftast bra att prata med familj och nära vänner, men kan kännas omöjligt att prata i exempelvis skolan.

Det bästa vore såklart att bara få slippa all rädsla, oro och ångest. Men tyvärr finns det inget enkelt och snabbt sätt att helt trolla bort de jobbiga känslorna. Oftast handlar det om att lära sig förstå rädslan, oron och ångesten bättre. Då går det att hantera känslorna på ett sätt som hjälper dig att må bättre och kunna göra mer av de saker som får dig att bli glad.

Ångest påverkar vad du tänker och gör

Vid ångest är det lätt att tänka på vad som skulle kunna hända, och oftast på saker som kan gå fel eller vara farliga. Det kan vara katastroftankar (”Jag kommer att bli biten!”) eller ”tänk om”-tankar (”Tänk om jag inte klarar provet i skolan!”). Barn med ångest har ofta rädslotankar om katastrofer som skulle kunna inträffa, vad andra ska tycka och tänka om dem, att det ska gå dåligt i skolan eller om vardagliga saker som skulle kunna gå väldigt snett.

Vad du gör och inte gör, det vill säga hur du beter dig, påverkar också hur du mår. Det vanligaste sättet att hantera rädsla, oro eller ångest är att försöka kontrollera eller undvika situationen. Kontrollbeteenden är saker du gör för att känna dig mer säker i stunden. Vissa saker som verkar otrygga eller läskiga kanske du inte kan kontrollera. Då är det vanligt att försöka undvika dem istället.

Kontroll- och undvikandebeteenden kan göra att det känns bättre eller säkrare för stunden, men på längre sikt blir det värre. Det blir lättare att upptäcka sådant som kan gå fel eller vara farligt, och du får på så sätt mer att oroa dig över.

Vad kan du göra själv?

Du kan öva dig på att närma dig det som känns läskigt och otryggt, utan att ta till kontroll- eller undvikandebeteenden. Som med all annan övning behöver du göra det ofta för att du ska lära dig.

Föreställ dig att du ska lära dig spela ett nytt instrument. Det går inte att bara träna en gång i veckan. Du behöver träna lite varje dag, och helst flera gånger per dag. Ju mer du tränar, desto snabbare och lättare kommer du att lära dig spela det nya instrumentet. Precis så är det också med rädslan, oron och ångesten. Ju mer och oftare som du tränar, desto lättare kommer det att bli.

Få stöd och hjälp

Ibland kan du inte bryta din rädsla, oro och ångest på egen hand. Kanske får du problem och begränsar dig i vardagen. Rädslan kan göra att du isolerar dig för att du undviker att göra saker, som att gå i skolan eller umgås med kompisar. Då behöver du söka stöd och hjälp.

Ett sätt att få hjälp är att ta kontakt med skolsköterskan, skolpsykologen eller kuratorn på skolan. Vissa skolor erbjuder stödjande samtal. Skolan kan också hjälpa till med vidare kontakter om du behöver mer stöd. Det kan till exempel vara hjälp med att vända sig till BUP. Du kan också ta direkt kontakt med oss på BUP eller be dina föräldrar att hjälpa dig med det. Läs om vad som händer på BUP här.