Vad händer första gången på BUP?

Vad händer egentligen första gången du kommer till BUP? Och hur snabbt kan du få den hjälp som du behöver? Vi ställde några frågor till Adriena Axelsson Wesshall som är enhetschef på BUP Jakobsberg, norr om Stockholm.

Kan du beskriva ungefär vad som händer när en patient kommer till BUP för första gången och träffar en behandlare?

Patienter kommer till oss genom remiss eller vårdbegäran från En väg in, den gemensamma ingången för alla patienter som söker hjälp hos BUP Stockholm. När en patient kommer till oss betyder det att En väg in har gjort bedömningen att den personen har behov av hjälp på specialistnivå.

Hur fort får en patient en tid hos er?

Vi erbjuder en tid inom 30 dagar och ofta tidigare än så. I regel kan vi erbjuda en tid för besök inom två till fyra veckor. Men om vi bedömer att behovet är akut, ordnar vi en tid inom 24 timmar. Efter kl. 16 på vardagar och under helger är det annars BUP:s akutenhet som tar emot patienter med akut vårdbehov.

Ibland verkar det som att det tar väldigt lång tid innan man får hjälp. Stämmer det?

Redan vid första besöket sker det första steget till hjälp. Men det gäller att komma ihåg att bilden ofta är komplex och att barnet kan ha olika typer av problematik som vi behöver kartlägga. Ibland har barnet flera olika symtom som påverkar den psykiska hälsan, och då behöver vi sortera för att kunna prioritera vilka insatser vi ska börja med. Om det visar sig att våra insatser inte är tillräckliga behöver vi ibland tänka om.

Hur ser planeringen och processen ut?

Enkelt uttryckt arbetar vi med något som kallas vårdprocess, och den består av följande delar:

• Bedömning och utredning: Först gör vi en kartläggning kring de problem som barnet behöver hjälp med. Om det finns flera problem prioriterar vi det som är mest besvärligt just nu. Vi utreder barnets behov, gör en bedömning och ställer en diagnos i samråd med barnet och vårdnadshavare.
• Vårdplanering: När barnet får en diagnos får hen rekommendationer för hur den diagnosen ska behandlas utifrån det individuella behovet. Tillsammans med barnet och vårdnadshavaren gör vi sedan en vårdplan där vi kommer överens om vad som ska göras, i vilken ordning och av vem. Vi pratar också om vad barnet och vårdnadshavarna själva kan göra för att må bättre, och när vi ska följa upp planen. 
• Behandling och insatser: Vi genomför planen med de överenskomna insatserna.
• Uppföljning och utvärdering: Efter att insatserna har genomförts gör vi tillsammans en uppföljning och utvärderar hur det har gått, för att se att barnet får rätt insatser och börjar må bättre. Om vi kommer fram till att det behövs fortsatt vård gör vi en ny vårdplan, men om barnet har blivit bättre och inte längre behöver hjälp från BUP avslutar vi kontakten. 

Berätta lite om hur situationen kan se ut för barn som kommer till er?

Det är förstås väldigt olika, men det är lite annorlunda att jobba med barn som patienter än vad det är med vuxna. Eftersom det handlar om barn har vi alltid kontakt med vårdnadshavare men ofta även med skola, förskola eller socialtjänst. Ofta är barnets situation eller svårigheter också kopplade till andra omständigheter. Till exempel kan miljön i skolan eller en svår situation i hemmet av någon anledning bidra till eller vara en del av problematiken.

Barnet är beroende av sammanhang och människor som finns runt omkring på ett mer omfattande sätt än en vuxen person. Det kan finnas många personer och instanser involverade i barnets situation som har en påverkan på barnets psykiska mående. Ibland kan det ta tid innan vi får ihop möten eller kan få fram information från alla inblandade – även om viljan är god från alla håll. På BUP kan också ofta fler yrkeskategorier bli inblandade i insatser som ges – exempelvis psykolog, kurator, arbetsterapeut och läkare. Likaså kan det bli aktuellt med vidare remiss till andra mer lämpliga enheter inom BUP.

Hur ser vårdnadshavarens roll ut?

Vårdnadshavarnas engagemang är naturligtvis väldigt viktigt, och de blir ofta i någon grad involverade i att stötta barnet under behandlingen. Till exempel kan det handla om olika anpassningar och rutiner i vardagen eller ett nytt förhållningssätt i relationen med barnet. Ett konkret exempel kan vara att stötta ett barn med ångesttillstånd i att gradvis konfrontera rädslor istället för att fly ifrån dem, med hjälp av vägledning från behandlande personal.

Vad skulle du vilja säga till barn och unga?

Att de ska känna sig trygga i att söka hjälp, och att vi lyssnar och tar situationen på allvar. Det första steget till kontakt är också det första steget till att få den hjälp de behöver!

Foto: BUP Stockholm
Bilden föreställer Adriena Axelsson Wesshall.

Publicerad 2021-02-22