Mina erfarenheter är nu mina största styrkor

Jennie kämpade under många år med ångest, tvångstankar och ätstörningar. Det gick till och med så långt att hon skadade sig själv. Nu använder hon sina erfarenheter för att hjälpa andra unga som kommer till BUP.

Kontaktade BUP 

På högstadiet fick hon toppbetyg och kom in på sitt förstahandsval på gymnasiet – Södra Latins yrkesmusikerlinje. Men på våren i nian blev ångesten och panikattackerna för mycket att hantera och hennes föräldrar tog kontakt med BUP. Jennie fick träffa en kurator och sedan en psykolog. Hos psykologen började minnen från en traumatisk upplevelse i barndomen sakta komma tillbaka.

– Psykologen var bra och hon blev mitt ankare under många år. Hon hjälpte mig förstå att jag hade panikångest, hade tvångssyndrom, var deprimerad och även led av posttraumatisk stress efter händelsen i barndomen. Men till slut blev minnena för svåra att hantera och jag upplevde att jag tappade kontrollen, säger hon.

Skadade sig själv

I ett försök att hantera sina tankar och känslor började hon skada sig själv på olika sätt – genom att skära sig och genom att svälta sig själv. Det gick till och med så långt att hon överdoserade tabletter.

– Som vuxen kan jag se att mina handlingar egentligen var ett uttryck för ilska, obearbetad sorg och behovet av att kunna kontrollera dessa känslor. När man är mitt uppe i det jobbiga är det vanligt att allt känns hopplöst och att inget kan bli bättre. Men det finns hjälp att få, säger Jennie.

– Jag har också lärt mig att man aldrig ska fatta drastiska beslut när man befinner sig i kris, att ta en minut i taget när det är som värst och att lägga fokus på sådant som ger en någonting.

För Jennie är det musiken. Både att spela själv och att lyssna på klassisk musik. Dessutom skriver hon, läser, spelar schack och går på konserter.

– Jag har med andra ord hittat mina tekniker och kontexter där jag hämtar tröst, själslig energi och inspiration. Det hjälper mig i förebyggande syfte men även när det är extra motigt.

Livet tog en ny vändning

Jennies väg tillbaka kantades av långa sjukhusvistelser där hon bland annat fick behandling för sin ätstörning. Det krävde mycket energi och fokus och tillslut var hon tvungen att ge upp sin dröm om att bli violinist. Istället tog livet en helt ny vändning.

– Jag bestämde mig för att använda mig av mina erfarenheter och utbilda mig till socionom. Jag fokuserade på att ta mig igenom utbildningen och trots att jag, i perioder, vårdades för ätstörningen såg jag till att plugga och skriva tentor. Jag fick också hjälp att förstå och hantera mina tankar och tvång.

– Jag har gjort mycket av jobbet själv med stöd från fantastiska människor inom vården och min familj. Återhämtningen får ta tid och jag tar hjälp om jag behöver. Nu kan jag se att min emotionella palett är en styrka som jag kan använda mig av.

Hjälper andra unga

Med hjälp av sin socionomutbildning fick hon jobb inom socialtjänsten och som kurator på en skola. Jobb där man hjälper andra unga som mår dåligt.

Idag är Jennie Brukarinflytandesamordnare, så kallad BISAM, på BUP. BISAM tar vara på patienter och föräldrars upplevelse av BUP och ger dem möjlighet att vara delaktiga i vården. En BISAM har antingen egen erfarenhet av psykisk ohälsa och psykiatrisk vård eller är anhörig till någon som mår eller har mått psykiskt dåligt.

– Det är ett privilegium att jobba med barn och unga. Allt jag har varit med om har gjort mig rik på erfarenheter. De är nu mina största styrkor och jag kan förhoppningsvis förmedla hopp till andra på ett trovärdigt sätt.

Foto: BUP Stockholm

Publicerad 2018-03-03