Även när jag inte mår bra så går det bra

Hög musik i lurarna, tv-spel som distraherar och fasta rutiner när allt annat är kaos. Efter många års kämpande med depression och ångest har Miranda hittat strategier för att må bättre.

När Miranda gick på mellanstadiet kände hon sig ofta ledsen och hade ångest. Och hon hade svårt att sitta still.

– Jag hade också svårt att förstå sociala koder. Jag förstod till exempel inte vad som var okej att säga vid matbordet eller hur mycket man ska berätta om sig själv första gången man träffar någon. Och jag hade svårt att säga ifrån, säger Miranda.

När hon var 10 år fick hon komma till BUP för första gången.

– Jag fick veta att jag har adhd och asperger. Adhd:n var mer uppenbar för mig men det finns en skev bild av personer med asperger. Majoriteten av dem jag träffat tror att alla är som killen i filmen "I rymden finns inga känslor". Som att alla med asperger är beroende av att allt ska vara precist och perfekt och inte kan en enda social kod. Det är inte sant, säger Miranda.

Mådde allt sämre

När Miranda gick på mellanstadiet renoverades skolan. Eleverna fick istället ha lektioner i baracker på en fotbollsplan.

– I barackerna var nästan alla väggar gjorda av glas så att man såg in i varandras klassrum och ut i korridoren. Det fanns inga riktiga bänkar och det byttes lärare hela tiden. Det var otroligt ostrukturerat och stökigt, säger Miranda.

Miranda mådde allt sämre. Hon började skära sig själv, drack alkohol och åt mindre och mindre. Tillslut rymde hon till och med hemifrån. I skolan märkte Miranda att hon fick uppskattning och uppmärksamhet när hon berättade vad hon varit med om.

– De tyckte jag var cool och speciell. Det gjorde att jag ibland ljög eller överdrev för att få bekräftelse, säger hon.

Bildterapi och nya strategier

På BUP fick Miranda träffa en behandlare som hjälpte henne att hitta olika strategier för att hantera kaoset. Och hon fick träffa en bildterapeut som hjälpte henne att uttrycka sig på ett nytt sätt.

– Bildterapeuten gav mig ett tema att rita efter. Ibland använde jag bara blyerts, ibland kritor eller målarfärg. Sedan pratade vi om vad jag hade ritat. Det hjälpte verkligen, säger hon.

Miranda fick också medicinering för sin adhd.

– Det har tagit tid att ställa in rätt dos men medicinen hjälper mig att vara mer mig själv. Utan den är jag högljudd, dansar omkring och har svårt att sitta still.

På högstadiet fick Miranda gå i en skola som kombinerade terapi och utbildning. Skolan var en vanlig villa med kök och det fanns inga traditionella klassrum.

– Där kom måendet alltid först och de anpassade utbildningen efter vad man behövde. Allt var öppet och det fanns ingen skam kring hur man mådde. Den skolan var väldigt bra för mig, säger Miranda.

Viktigt med rutiner

Miranda hoppade av gymnasiet i ettan och började praktisera på Stadsmissionens Remake där man syr om begagnade kläder. Nu jobbar hon som extraresurs åt sin lillasyster på en högstadieskola.

– Det är bra för mig att ha rutiner. Att gå upp på morgonen och att vara bland folk.

Miranda är fortfarande deprimerad i perioder men har lättare att se varningssignalerna i tid.

– Jag kan se tillbaka på hur jag har mått och agerat. Nu har jag lärt känna mig själv bättre och vet vad jag ska göra och inte göra när jag mår dåligt. Jag ser till att hålla rutiner som att äta, dricka och duscha, oavsett hur jag mår. Och jag ser till att belöna mig när jag gör framsteg.

– Jag försöker också leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Tidigare ville jag bara ha bort känslorna och kämpade för att bli av med min ångest. Nu accepterar jag den. Det blir inte lika dramatiskt då. Även när jag inte mår bra så går det bra.

Foto: BUP Stockholm

Publicerad 2018-02-14