Ett år med barnfridslagen – hur påverkar den vården?

Den 1 juli förra året infördes den så kallade barnfridslagen, som gör det straffbart att utsätta ett barn för att bevittna våld i en nära relation. Thora Magnusdottir, som är psykolog och teamledare för BUP Barnahusteamet på Barnahus Stockholm, berättar om hur den nya lagen påverkar deras arbetssätt.

Nu har barnfridslagen funnits i ett år. Hur har den påverkat ert arbetssätt?

jag jobbar på BUP Barnahusteamet som är en del av Barnahus Stockholm, som är en myndighetssamverkan mellan polis, socialtjänst, åklagarmyndighet, BUP och barnsjukvård. Den nya lagen innebär att ”alla” – socialtjänst, polis och sjukvård – behöver tänka nytt för att fånga upp barn som har blivit vittnen till våld.

Har du märkt någon förändring nu när lagen har funnits i ett år?

Hos oss på Barnahusteamet har det skett en viss förändring. Vi har noterat en tydlig ökning av så kallade barnfridsbrott jämfört med tidigare. Även tidigare träffade vi barn som blivit vittnen till våld genom vårt krisstöd, i samband med att de blev förhörda som vittnen, men den nya lagen gör att barnens rättigheter stärks. Vi vet att det senaste året har ungefär 100 barn varit på förhör på Barnahus Stockholm med anledning av den nya lagen.

Skillnaden är att barn som har bevittnat våld nu har samma rättigheter som barn som har blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. De har rätt till samma typ av hjälp och stöd oavsett om de själva har blivit utsatta eller om de har bevittnat våld. Jag upplever också att barnfridslagen har lett till att de berörda barnen har fått mer uppmärksamhet generellt sett i samhället – vilket har medfört att man har uppmärksammat deras behov mer.

Tror du att vårdnadshavare och barn känner till lagen?

De som kommer till oss är alla redan del i en förundersökning, så just den gruppen känner ofta till lagen.

Om man i egenskap av privatperson har orsak att tro att ett barn har blivit vittne till våld – ska man då kontakta polisen, och i så fall på vilket telefonnummer?

Om man som privatperson är orolig för att ett barn har farit illa efter att ha bevittnat våld mot en närstående är det att rekommendera att göra en orosanmälan. Man får även göra en polisanmälan om man vill.

Men socialtjänsten gör alltid en bedömning om de bör göra en polisanmälan när de har fått in en orosanmälan om ett barn. Om man i sitt yrke inom BUP fattar misstanke om att ett barn har blivit utsatt för ett barnfridsbrott ska man alltid göra en orosanmälan. Vi har anmälningsplikt när vi känner oro för att ett barn far illa. I lagen står det att anmälningsskyldiga är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om, eller misstänker, att ett barn far illa.

Om det är ett akut läge kan man ringa in en orosanmälan, men socialtjänsten föredrar att man anmäler skriftligt. Man gör orosanmälan till den kommun där barnet är skrivet.

Länk till alla kommuner: Kommuner, lista | SKR
Om du vill göra en polisanmälan kan du ringa 114 14, eller 112 om det är akut eller ett pågående brott.

Får man vara anonym om man rapporterar en misstanke?

Som privatperson har du möjlighet att vara anonym när du gör en orosanmälan. Det är då viktigt att beskriva förloppet från början och att ringa från ett skyddat nummer. Om man som privatperson väljer att vara anonym ska man vara medveten om att det försvårar socialtjänstens och polisens arbete. Socialtjänsten och polisen ser helst att man inte anmäler anonymt.
Som anmälningskyldig har du inte möjlighet att vara anonym. Alla som arbetar inom BUP är anmälningsskyldiga.

Vad bör allmänheten känna till som kan hjälpa dem att agera på bästa sätt?

Att vuxna runt ett barn gör en orosanmälan när de känner oro för att ett barn far illa är av största vikt. Det är oftast otroligt svårt för ett barn att berätta att det har blivit utsatt för våld eller bevittnat våld mellan närstående. Men om andra vuxna runt barnet gör en anmälan, kan barnet och familjen få det stöd och den hjälp de behöver för att barnet inte ska utsättas för det igen.

Det är alltid bättre att anmäla, även vid en svag misstanke, än att inte anmäla alls. Om man tycker att det är svårt att bedöma om man bör göra en orosanmälan kan man ringa till socialtjänsten och konsultera dem.

Finns det något annat som du vill lägga till?

Barnfridslagen är otroligt viktig eftersom den leder till att barnen får den uppmärksamhet och det stöd som de behöver. Många av dem tampas med känslor av hjälplöshet och skuld, och då är det också väldigt värdefullt att de får upprättelse och att vuxenvärlden är tydliga med att även de har blivit utsatta för ett brott. Barn som har blivit vittnen till våld kan ofta ha svårt att ”ta plats” och kan också kämpa med känslor av skam och lojalitet – om förövaren exempelvis är en förälder som utsätter den andra föräldern för våld.

Det är ofta svårt att berätta, och det är därför viktigt att vuxna frågar barn och ungdomar om de har varit med om eller har bevittnat när någon närstående har blivit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. Om man berättar om sina upplevelser för en vuxen, är det ofta första steget till att få hjälp.

Läs artikeln på vår webbplats om barnfridslagen: ”Vi välkomnar Barnfridslagen” (bup.se)

Läs om BUP Barnahusteamet: Vi hjälper barn att hantera sina plågsamma minnen (bup.se)

Foto: Pixabay
Bilden visar en pojke som leker i höstlöv. Pojken har inte något med innehållet i artikeln att göra. 

Publicerad 2022-07-12