Mellanvården ger trygghet när vårdbehovet är stort

Billy Olsson är enhetschef för Mellanvård sydväst, en av BUP Stockholms så kallade mellanvårdsmottagningar. Här berättar han om vad mellanvård är och vilken typ av patienter som får sådan vård.

BUP Stockholm har tre mellanvårdsmottagningar som är geografiskt utspridda. Mottagningarna samarbetar med och förstärker vården i öppenvården när det behövs mer intensiv behandling.

– Vi tar emot barn och ungdomar under 18 år som har komplexa barnpsykiatriska symtom och en funktionsnivå som är så påverkad att det behövs intensiv behandling och nära samarbete med flera andra aktörer, till exempel socialtjänsten och skolan. Många har flera diagnoser samtidigt och ofta ett återkommande behov av heldygnsvård.

Det som är specifikt med mellanvården, menar Billy, är deras möjligheter att arbeta väldigt intensivt och flexibelt. Varje patient får ett eget team som består av en läkare, en sjuksköterska och två behandlare.

– Vi har möjlighet att träffa en patient flera gånger i veckan, och kan också göra hembesök eller besöka patienterna på heldygnsvården om de är inlagda. Vi har även ett helhetsansvar för patienten och kan gå in och göra akuta insatser när det behövs. Det finns också möjlighet för ungdomarna att träffa någon av våra två terapihundar.

Remitteras från andra delar av BUP

De patienter som kommer till mellanvården remitteras oftast från någon av BUP:s öppenvårdsmottagningar eller från heldygnsvården.

– Det förekommer också att patienter blir remitterade till oss från till exempel mottagningen för OCD och relaterade tillstånd, eller från någon av våra neuropsykiatriska mottagningar.

Behov av intensiva insatser

Det som kännetecknar patienterna i mellanvården är att de har en komplex sjukdomsbild och ett stort behov av intensiva insatser.

– Många har flera psykiatriska diagnoser samtidigt, till exempel ångest, depression, självskadebeteende eller traumarelaterad problematik. Det vanligaste är att patienterna är i lägre tonåren, 14–15-årsåldern. Oftast har patienterna ett bristfälligt socialt nätverk och en skolgång som inte fungerar.

Föräldrar med egna svårigheter

Situationen kan även vara svår på andra sätt.

– Många av våra patienter har föräldrar med egna svårigheter, till exempel psykisk ohälsa, missbruk eller svårigheter i sitt föräldraskap. En stor andel av patienterna, ungefär 30 procent, bor inte heller hemma utan är placerade i familjehem, jourhem eller HVB-hem.

Så vad händer när man som patient kommer till mellanvården?

– Det första som händer är att vi bokar in ett samtal med vårdnadshavarna. Ibland behöver vi även träffa barnet vid första besöket, till exempel om vi upplever att situationen är mer akut. Orsaken till att vi först vill prata med föräldrarna är att vi vill få en bakgrund till vad som oftast handlar om en långvarig tidigare vårdkontakt för barnet. Föräldrarna får ge sin bild av vad som har fungerat, och vad som inte har fungerat. Deras beskrivning av bakgrunden är sedan en hjälp för oss att gå vidare med rätt typ av insatser.

Stabilisera och ingjuta hopp

När det kommer en ny patient handlar det om att skapa sig en helhetsbild av situationen, berättar Billy.

– Utöver att göra en första bedömning handlar det sedan oftast om att hjälpa patienten till en mer stabil tillvaro, och där ingår det att skapa förtroende och ingjuta hopp och framtidstro. Vi har tät kontakt med socialtjänsten och i viss mån skolan, utifrån patientens individuella behov. Det finns inte någon tidsmässig begränsning kring hur länge man kan vårdas hos oss. Oftast kan vi efter en tid remittera tillbaka patienten till en öppenvårdsmottagning. En del ungdomar kan även avsluta kontakten med barnpsykiatrin helt, medan andra fortsätter att ha kontakt med vuxenpsykiatrin efter att de har fyllt 18 år.

”Vi står kvar”

Billy berättar att en återkommande återkoppling från barn och föräldrar är att de värdesätter stabiliteten och tryggheten hos mellanvården.

– Det som jag ser i utvärderingen av våra patienter och deras familjer är att de upplever att ”vi står kvar” och finns där över tid. Vi är väldigt tillgängliga och ringer upp så fort vi kan. En styrka är också att vi träffar patienten minst en gång i veckan, ofta två gånger.

En annan positiv återkoppling är när patienter säger ”Ni försökte inte bara förändra mig med olika metoder, utan även påverka omständigheterna omkring mig”.

Billy ger flera exempel på svåra situationer som har vänt och där patienterna har känt en trygghet i de täta mötena och de intensiva kontakterna med mellanvården.

– Det finns också situationer där vi bedömer att patienten är ”färdigbehandlad”, men där det inte är lämpligt att skriva ut hen, eftersom stödet i familjen och i hemmet inte är tillräckligt. Då kan det vara hjälpsamt att få fortsätta ha kontakt med mellanvården under ytterligare en period. Det handlar inte alltid enbart om psykologiska insatser. I vissa situationer behöver vi också finnas där som medmänniskor. 

Att orka stå ut

Billy understryker också att det nästan alltid vänder, även om situationen kan kännas tröstlös.

– Att många av våra patienter känner att livet är hopplöst, det har jag full förståelse för. De har ofta många svåra omständigheter att kämpa med. Men till dem, och till deras föräldrar, vill jag säga att det nästan alltid vänder efter en tid. Det handlar ibland om att ”orka stå ut” och ha tillit till att vi kan hjälpa dem.

Läs mer: BUP Mellanvård

Publicerad 2026-02-19

Om mellanvården inom BUP Stockholm

Mellanvården är indelad i tre enheter och hanterar mellan 120 och150 patienter per enhet.

Här ges all typ av behandling som erbjuds inom BUP, men med anpassning utifrån behovet hos patienten och deras familjer.

Vårdtiden inom mellanvården varierar efter individuella behov. De flesta patienter är kvar i mellanvården tills de börjar må så pass mycket bättre att de kan återgå till den specialiserade öppenvården, eller till vuxenpsykiatrin om de har fyllt 18 år.

De patienter som remitteras till mellanvården får oftast en tid inom 7–10 dagar. Men i vissa fall kan det gå snabbare att få ett första besök, allt utifrån patientens individuella behov. 

Läs om mellanvården