Många med trotssyndrom får bra hjälp

Många barn har under småbarnsåren en period då de i ökad utsträckning sätter sig upp emot det vi vuxna vill – det vi kallar trots. Men vad skiljer ”vanlig” trots från diagnosen trotssyndrom? Psykologen Cecilia Lundmark förklarar.

Cecilia Lundmark arbetar som psykolog på BUP Danderyd, som är en av våra öppenvårdsmottagningar. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med unga med trotssyndrom.

Cecilia berättar att 2–3-årsåldern, som vi också i vardagligt tal kallar trotsåldern, är en viktig tid i livet där barnet tar stora steg i sin självständighetsutveckling. Barnet vill klara av att göra saker på egen hand, som att äta själv, klä sig själv och trycka på hissknappen.

– Det är viktigt att barn får öva på och utveckla sina förmågor. Många gånger kan något de själva vill klara av vara för svårt, och det väcker ofta frustration. I den här åldern har barn svårt att hantera sina känslor och humöret kan växla snabbt. En av de viktigaste uppgifterna vi har som föräldrar är att hjälpa barnet att reglera känslor.

Att förstå sina egna och andras behov

Cecilia berättar att små barn är i ett skede där de lär sig förstå egna känslor, tankar och behov och även börjar förstå att andra har sina behov.

– I den här åldern börjar barn bättre förstå sina egna behov och blir också medvetna om att du som förälder har dina egna behov och önskemål. Men det är ofta svårt för dem att kunna jämka ihop sina egna och andras behov. De flesta barn i 2–3-årsåldern har svårt att följa uppmaningar och säger ofta ”nej”. Förmågan att vara följsam till andra ökar i takt med att de blir äldre. Det man i vardagligt tal kallar för trots minskar i takt med mognadsutvecklingen och när barnet i högre grad kan använda sig av språket för att uttrycka sina behov. Tendensen att följa uppmaningar minskar igen i de tidiga tonåren, som också är en tid av en ökad längtan efter självständighet. Då kan mängden konflikter öka för att sedan åter minska för de flesta i den senare delen av tonåren.

Starkt och frekvent mönster

Barn som får diagnosen trotssyndrom uppvisar ett tydligare och mer frekvent trotsbeteende, och ofta delvis en annan typ av trots, berättar Cecilia.

– De visar ett trotsigt beteende som är starkare, som kommer oftare och som är svårare att bryta än vad det brukar vara för barn i samma ålder.

Cecilia förklarar att barn med diagnosen trotssyndrom uppvisar ett mönster som kännetecknas av irritabilitet och aggression, att barnet lätt får utbrott och vägrar att inordna sig i de vuxnas regler och krav. Barn med diagnosen trotssyndrom kan ofta agera så att de också aktivt retar upp kompisar, föräldrar och andra vuxna. De kan ha svårt att se sin egen del i vad som händer och kan ofta skylla sitt eget agerande på andra. Hos en del av barnen finns även inslag av hämndlystnad. För att beteendet ska falla in under beskrivningen för diagnosen trotssyndrom ska barnet uppvisa ett aggressivt och trotsigt beteende under sex månader, och det ska allvarligt påverka hur barnet fungerar hemma, i skolan och med kompisar.

Cecilia förtydligar att man drar en skiljelinje mellan barn som är yngre och äldre än fem år.

– Om barnet är yngre än fem ska det ha visat upp ett sådant ihållande mönster av trotsigt beteende de flesta dagarna under ett halvår, för att man ska bedöma att det rör sig om trotssyndrom. Om barnet däremot är äldre än fem ska det ha visat upp ett sådant beteendemönster minst en gång i veckan under sex månader.

Cecilia berättar att trotssyndrom inte alltid först uppstår i småbarnsåren utan att diagnosen kan sättas vid alla åldrar, även i vuxen ålder. De flesta som får diagnosen trotssyndrom får den dock före åtta års ålder.

Flera omständigheter samspelar:

– Det är vanligtvis flera samverkande faktorer som bidrar till att ett problematiskt utagerande beteende utvecklas. Till exempel kan det handla om att barnet har svårt med sitt temperament, har ångest och nedstämdhet, har upplevt traumatiserande händelser eller att familjen kan ha varit utsatt för långvarig stress. Neuropsykiatriska diagnoser kan också finnas parallellt med trotssyndrom. För barn som har trotssyndrom går det trotsiga och utagerande beteendet ofta inte över av sig självt, utan blir till ett ihållande problem både för barnen själva och för deras omgivning. Trotssyndrom går dock att behandla och behöver inte bli livslångt.

Bra att söka hjälp tidigt

Cecilia menar att det är bra att söka hjälp tidigt om man som förälder känner att situationen blir alltmer ohanterlig och att man inte vet hur man ska komma vidare för att hjälpa sitt barn.

– Jag tycker att man ska söka hjälp om man känner en oro. Det finns många fördelar med att komma in tidigt och få hjälp tidigt. Det blir otroligt tärande för barnet att ständigt hamna i konflikter med kompisar, lärare och övriga i familjen. Det är också en jobbig situation för föräldrar och syskon. Behandlingen har visat sig ha störst effekt om man börjar tidigt. För vissa blir svårigheterna med ångest och nedstämdhet mer framträdande när de blir äldre, och för andra kan det utvecklas till att de gradvis börjar göra fler normbrytande, och även olagliga, handlingar.

Föräldrarna viktiga i behandlingen

Föräldrarna har en viktig roll i behandlingen, berättar Cecilia.

– Det är svårt att bemöta någon som lätt blir arg. Det är mänskligt och högst förståeligt att man som förälder kan känna sig frustrerad och visar irritation när man inte når fram till ett barn som uppvisar ett trotsigt och argsint beteende. Ofta kan just dessa reaktioner dock vara triggande för barnets beteende. Det kan bli ett så kallat tvingande samspel där konflikterna trappas upp. Och när man som förälder inte hittar en väg framåt kan man hamna i lägen där man ger upp försöken att nå fram. I behandlingen hjälper vi till att närmare förstå det mönster som har uppstått mellan föräldrar och barn och lär ut sätt att komma ur det.

Det handlar delvis om att skapa en mer avspänd och varm kontakt mellan barn och föräldrar genom att till exempel se till att de kan få gemensamma kravlösa stunder tillsammans där de kan ”hitta till varandra”.

– Vi hjälper föräldrarna att hitta nya sätt att handskas med svåra och utmanande situationer och komma ur de mönster som de har fastnat i. Det gäller att också se det som är bra och fungerar. Då kan både barn och föräldrar känna sig mer avspända och få ökat hopp.

En annan del av behandlingen är att hjälpa barnet att hantera sina känslor av ilska och att hitta alternativa lösningar på problem som de ofta själva inte har lärt sig att se.

– Dessa barns inlärningserfarenheter har ofta bidragit till att de lätt tolkar andra som mer kritiska och arga än de är. Barnet behöver stöd i impulskontroll, att kunna hejda sig och att pröva dessa tolkningar i stället för att själv direkt reagera i ilska.

Behandlingen hjälper

Forskningen visar att behandlingarna för trotssyndrom hjälper, berättar Cecilia.

– Det gäller både internetbehandling, gruppbehandling och enskild behandling på plats på en mottagning. Det går att komma ur trotssyndrom och att tydligt förbättra tillvaron både för barn och föräldrar. Behandlingarna har också visat sig fungera för barn som har andra diagnoser i kombination med trotssyndrom.

Barn och föräldrar når varandra igen

Det händer ofta att Cecilia och hennes kollegor får positiv återkoppling både av barnen och deras föräldrar efter avslutad behandling.

– Många uttrycker att ”nu når vi varandra och det är en sådan otrolig lättnad”.

Läs mer om trotssyndrom

Publicerad 2025-08-25