Våld kan vara både fysiskt och psykiskt. Fysiskt våld är när någon skadar ens kropp. Psykiskt våld är när någon säger saker som gör en illa.
Exempel på fysiskt våld är när någon slår, knuffar, biter, nyper, sparkar eller ruskar om en. Fysiskt våld kan också vara att bli instängd, till exempel i en garderob, eller utestängd, till exempel på en balkong.
Exempel på psykiskt våld är när någon säger kränkande och nedlåtande saker till en upprepade gånger. Det kan också handla om hot, aggressiva utbrott eller att bli kontrollerad av någon.
Om någon gör en illa på ett sexuellt sätt brukar det kallas sexuellt våld. Andra exempel på sexuellt våld kan vara att någon rör ens privata kroppsdelar mot ens vilja eller att bli pressad till sex. Läs mer om sexuella övergrepp här.
Att se någon bli slagen kan vara lika skrämmande som att själv bli utsatt. Det kan vara en förälder som blir slagen, föräldrar som slår varandra, ett äldre syskon som slår en förälder eller en förälder som slår ett syskon.
I FN:s barnkonvention står det att barn ska skyddas ”mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.”
Barnkonventionen säger att det är förbjudet att utöva våld mot barn och ungdomar. Att utsätta någon för våld är sedan länge ett brott i Sverige. Sedan 1 juli 2021 finns det också en ny lag i Sverige som gör det straffbart att utsätta barn för att bevittna brott i nära relation. Det innebär att det är olagligt att låta ett barn se eller höra någon i den närmaste familjen – till exempel en förälder eller ett syskon – utsättas för våld.
Trots att det är förbjudet att utöva våld mot barn så händer det. När ungdomar har blivit tillfrågade i undersökningar om hur ofta de har utsatts för våld under sitt liv, svarar en av fyra att de har blivit utsatta för våld av en vuxen. Hälften av dem svarar att de har blivit utsatta av våld av en förälder. Knappt 15 procent har upplevt våld mellan vuxna i familjen.
Hur barn och unga påverkas av våld är olika. Att utsättas av en närstående person, vars roll är att ge kärlek och trygghet, påverkar dig mer än om det är en främmande person. Att behöva leva och bo med den person som använder våld skapar en tillvaro där du sällan kan känna dig trygg, till exempel om det är en förälder, styvförälder, ett syskon eller en pojk- eller flickvän. Det blir också mer påfrestande om det är en person som du behöver träffa varje dag, till exempel en skolkamrat. Om du utsätts en eller många gånger har också betydelse för hur mycket du påverkas.
Många som utsätts för våld blir ledsna, oroliga och får svårt att sova. Du kan få dålig självkänsla och känna dig värdelös. Det är också vanligt att det blir svårare att koncentrera sig, vilket kan göra att det går sämre i skolan. Andra blir istället arga, får svårt att hantera sin ilska och börjar kanske själva slå eller kränka andra.
Det är vanligt att tro att det är ens eget fel om man blir slagen eller kränkt. Den som utövar våldet kanske till och med säger att det är så. Men det är alltid den som slår som bär ansvaret. Det finns andra sätt att hantera ilska på än att slå.
Att utsättas för våld kan också leda till psykiska problem, till exempel ätstörningar, depression eller självskadebeteende. Om du har utsatts för mycket våld finns det risk för att du utvecklar posttraumatisk stress, PTSD. Det betyder att du ofta får jobbiga minnen av det som hänt och fortsätter att vara rädd även när du inte längre är i fara.
Om du har blivit utsatt för våld, eller har sett någon annan bli det, kan du behöva stöd och hjälp. Du kan behöva prata om hur du mår och ibland kan du också behöva hjälp med att förändra vem du bor med, vilka du träffar och under vilka former du träffar dem. Förändringarna kan vara nödvändiga för att du ska kunna känna dig trygg.
Det kan kännas svårt att berätta om att någon slår eller kränker en. Du kanske är rädd att den som slår ska bli arg, och att situationen blir värre. Du kanske också är rädd för att den som slår ska hamna i svårigheter. Många som blir slagna tror att det är deras fel och känner skuld och skam. Men det är alltid den som slår som har gjort fel och bär ansvaret. Du måste våga berätta för att få hjälp. Den som slår behöver också få hjälp att sluta.
Om du har försökt berätta, men ändå inte fått hjälp, kan det kännas jobbigt att försöka igen. Tyvärr är inte alla alltid så bra på att lyssna, så det kan behövas flera försök.
När du ska söka hjälp är det bra att börja prata med en vuxen som du litar på. Det kan till exempel vara en förälder, en släkting, en kompis förälder, en lärare eller skolsköterskan. De kan hjälpa dig att söka vidare hjälp, till exempel hjälp med att vända sig till BUP eller socialtjänsten. Som ung kan du också själv ta kontakt med en BUP-mottagning om du vill.
Om det känns svårt att berätta kan ett första steg vara att testa sina tankar och funderingar genom att chatta anonymt med någon. Tjejzonen, Killar.se och Bris chattar med unga vissa dagar och tider.
2022-09-21
