Vill få hjälp med hetsätning, men vågar inte

Hej! Jag har någon form av ätstörning. Mitt problem är att jag hetsäter, det känns som ett sug som är totalt omöjligt att stå emot. Det kan gå 2-5 dagar som längst men sedan kan jag hetsäta extrema mängder mat, godis, chips, bullar, glass osv. I perioder är det ännu oftare. För att kompensera försöker jag att träna så mycket jag kan. Mat dominerar mitt liv, tänker på det konstant och det förstör mitt liv. Efteråt brukar jag få en enorm ångest och hatar mig själv. Jag mår inte bra och har många gånger funderat över om livet är värt att leva. Jag vet inte hur jag ska bli av med det här. Det har pågått i flera år och jag börjar gå mot övervikt vilket bara gör saken ännu värre. Det känns hopplöst och omöjligt att lösa. Samtidigt som jag vill söka hjälp eller prata med någon - så vågar jag ändå inte. Jag skäms för den jag är och vet inte vart jag skall vända mig för hjälp. Tack

Ess

BUP svarar:

Hej Ess! Jag tror att jag förstår ungefär var du befinner dig. Du vet att du har ett problematiskt beteende kring mat och du önskar hjälp, men hur ska du våga prata om något så skämmigt? Men det är faktiskt så här, att ofrivilligt hetsäta är inte ovanligt och därför finns det också hjälp och behandling att få. Det är verkligen inte hopplöst eller omöjligt att lösa! Vi som arbetar med barn och ungdomar träffar ofta på svårigheter kring mat och ätande och hjälper både ungdomen och familjen att komma till rätta med problemet. Det finns till och med speciella mottagningar som bara jobbar med det här. Så för oss är det inte konstigt eller skämmigt alls. Jag blir snarare glad att du vågar skriva det här brevet och be om hjälp. Bra gjort, det är en fin början! Du har hållit på med det här i flera år skriver du och jag kan bara ana hur jobbigt det måste vara. Så jobbigt att du funderat över om livet är värt att leva. Det är det så klart, men du kan behöva hjälp med det som inte funkar så bra i livet. Du är inte ensam om att känna så här. På www.shedo.org kan du läsa och delta i forum med andra killar och tjejer med liknande problem. Mitt råd till dig är att du vänder dig till den BUP-mottagning som finns där du bor. Där kan du få hjälp att både prata om hur det känns och att komma till rätta med själva hetsätandet. Jag vet inte om dina föräldrar vet om din hetsätning? Om du kan är det så klart väldigt bra om du kunde prata med dom. Känns det jobbigt att själv ringa kanske de kan ringa till BUP istället? En annan person som säkert också kan hjälpa dig är en skolsjuksköterska, om ni har det? De kan också förmedla kontakt till t. ex. en BUP-mottagning om de tror att du skulle behöva det. Jag är glad att du vågat skriva det här brevet och att du önskar hjälp. Att må dåligt är inte något man ska skämmas för. Mår man dåligt ska man ju söka hjälp och det finns bra hjälp att få. Lycka till!