Vill dö, men vill ändå leva

Jag vill dö, jag vill försvinna, jag vill bli påkörd av en bil, men när jag tänker och känner så finns det alltid en annan del av mig som vill leva. Och det är jobbigt. För jag orkar inget. Jag orkar inte skola, vardag och livet. Jag vill nog dö, egentligen.
Jag vill vara ensam och slippa befolkning omkring mig, men när det väl är så mår jag så dåligt att det känns som jag ska brista.
Sommarlovet är snart slut och jag vill verkligen inte tillbaka och börja nian. På sommarlovet mår jag dåligt, men i skolan blir allt tio gånger värre. Inte för jag är mobbad, utanför då måste jag orka. Jag tvingas leva på riktigt.
Där kan jag inte sitta och glo i tomma intet, utan jag måste kämpa. Höja betygen som inte tycks höhas och kämpa med matten. Om jag inte klarar matten och måste gå om kommer min värld rasa. Då vet jag att jag inte klarar något.
Men detr inte bara pressen, utan ensamheten också. Jag är där, men ändå inte. Jag är med mina vänner, men ändå inte. Det känns som ingen ser eller hör mig. Det känns som de få vänner jag har avskyr mig. Elaka kommentarer som sägs vara skämt kastas mot mig, mot mitt tomma jag som håller på att sprängas av förrviring. Vem är jag? Hur ska jag klara detta? Varför blir allt fel? Jag orkar inte med mig själv. Orkar inte med min personlighet. Om jag nu tvunget ska leva för mitt samvete klarar inte av att lämna min familj genom självmord, vill jag leva i tystnad och vara oberörd av känslor. Känslor är inget ha, de får dig att må dåligt, de får dig att viljö dö. Men om jag skulle bete mig såhär skulle alla se hur jag egentligen mår och det vill jag inte. De skulle ställa frågor jag inte skulle vilja ge svar på.
Det allra jobbigaste är att jag inte vet om jag är deprimerad.En dag är jag glad, nästa ledsen, nästa självmordbenägen. Jag dö smärtfritt, jag vill skära upp mina armar och invänta döden och jag vill leva.

J

BUP svarar:

Hej J och vad bra att du skriver till oss

.Det du skriver om i ditt brev låter väldigt svårt. Du verkar känna svåra känslor och jag blir ledsen av att höra att du känner dig så ensam. Du verkar vara en tuff person trots att du mår dåligt. Du säger att du vill leva och du vill inte lämna din familj och det ska du värna om. Att du inte vill leva kanske hänger ihop med att du vill slippa allt det jobbiga och egentligen inte vill dö?

Du säger att du är svajig i humöret och det är väldigt jobbigt att inte veta hur det är från en stund till en annan. Det är inte helt ovanligt i tonåren, men självklart väldigt jobbigt. Jag blir lite orolig över din ensamhet… finns det någon som du litar på och som du känner dig trygg med (förälder, vän)? Det vore kanske inte en så dum idé att berätta för någon hur du har det och hur du mår. Du kanske kommer att bli förvånad över att den personen faktiskt förstår dig och kan hjälpa dig att må bättre. Du skulle kunna visa brevet du skrivit till oss, du förklarar väldigt bra hur du har det där.

Du säger att du inte vet om du är deprimerad eller inte och det är svårt för mig att så här över nätet säga något om det. Det jag däremot tror är att det vore bra om du (med dina föräldrar) tog kontakt med BUP. Vi på BUP kan hjälpa dig att förstå varför du mår som du mår, och om du är deprimerad eller inte. Här kan du också få hjälp och stöd till att må bättre och bli gladare.

Jag hoppas att du snart kan få en vändning i ditt liv så att du kan må bättre och tycka om dig själv. Jag hoppas verkligen att du pratar med någon eller tar kontakt med BUP, du förtjänar att må bra du med!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta