Vem är jag ?

Du öppna gardinerna,blickar ut mot de bländande ljuset och sedan trummar du med fingrarna mot fönsterkarmen och ställer dig på tå bara för att falla tillbaka till din ursprungliga position. Du tittar bakom dig som om du kan se ditt förra liv och du tvekar om du ska återvända till vanan om att lägga på ett extra lager av plast och vara sådär extra normal som du vanligt vist är. Nu tittar du ut genom fönstret igen och funderar vidare,ska jag verkligen göra det här?
------------------------------------------------
Det här är nog den metod som skär djupast,varje dag gör jag samma sak,samma rutin men jag tar aldrig chansen jag bara vänder mig om och går tillbaka till mitt plast-liv. Tar på mig samma gamla kläder som alla har på sig täcker mina ögonfransar i mascara,borstar mina tänder och vandrar vidare i vardagen. Man brukar ju säga att ögonen kan ge ifrån det mesta,mina är tomma men oroa dig inte jag har en kostym för dom också. Jag har en kostym för allt och alla tillfällen. Jag är modellen an tomhet och depression. Jag är ensam i en kall värld,jag är försvunnen i mitt förgiftade sinne. Jag är borta i all oändlighet. Död men ändå inte. Andra säger att jag är sjuk och behöver hjälp jag säger att jag har insett vad livet är. Jag är den tomma flickan som vandrar i för tunna kläder trots hur kallt det är. Mina ögon brukade lysa men ny är dom ned-mattade,jag är vilse i mitt eget sinne. Jag kanske är fast i någon slags limbo,vem vet jag kanske är död trots allt. Kanske allt detta är en av mina fantasier.

Vem är jag?

BUP svarar:

Hej!

Jag vill börja med att säga att jag är djupt tagen av ditt brev! Du skriver så fantastiskt poetiskt och målande vackert, vilken tillgång du har!! Du är inte död, snarare full av liv och med mycket fantasi, vilket kan vara dig till stor hjälp i livet.

Du skriver om livet och de olika kostymer du använder för att klara dig. Det är något som vi alla gör mer eller mindre. En kostym för varje tillfälle, en för skola, en bland kompisar och en hemma. Något som vi kanske gör för att vi behöver ha olika roller i olika situationer. Men om känslan av tomhet, ensamhet och utanförskap tar överhanden kanske du behöver titta mer på vad som kan vara orsaken.

Vad är det som gör att du känner dig ensam, tom och annorlunda? Jag skulle önska att du fick träffa någon vettig person att diskutera dina frågor med. På så vis skulle du kunna få hjälp att hitta vem du är och modet att vara just den personen, i alla dess skiftningar. Du beskriver dig som den tomma flickan som vandrar i för tunna kläder. Kanske beror det på att du varit med om saker som gjort dig skör, skuggat ljuset från dina ögon och gjort att du känner dig vilse. Finns det någon vuxen i din närvaro som du kan vända dig till: förälder, skolkurator eller lärare som du har förtroende för?

Kanske kan du besöka ungdomsmottagningen på den plats där du bor www.umo.se Du har en härlig förmåga att uttrycka dig i skrift. Använd den!
Lycka till!