Tankar om döden och livet

Hej! Det har varit väldigt mycket saker som hänt i mitt liv just nu. Några har varit jobbiga. Jag har fått självmord på hjärnan. Jag kan fråga mig själv " Vill du dö?" Jag har aldrig blivit misshandlad eller utsatts för något speciellt hemskt. Min familj älskar mig jag har många vänner och inga problem i skolan. Ändå kommer dom tankarna. Jag tror inte att jag vill dö, tanken på det skrämmer mig. Mina föräldrar är heeelt säkra att mina tankar har med andra saker att göra som att min kompis flyttade. Som att jag ska börja i en ny skola och så. Jag ska träffa en kurator på bup. Mina föräldrar vet om allt. Alla tankar. Dom säger att innerst inne vet jag att jag inte vill dö. Men vet jag det? Jag säger att jag tror inte att jag vill dö. Och jag är inte deprimerad jag sover bra och umgås mycket med folk. Så varför finns dom tankarna?! " Vill du dö?" " Vill du inte leva?" Dom är hemska och tar så mycket energi!

Orolig

BUP svarar:

Hej Orolig!

När jag läser ditt brev förstår jag att det känns jobbigt för dig att tänka de tankar du berättar om. Dina föräldrar kanske har rätt i att de också har med andra saker som oroar dig att göra, så som du skriver.

Att få tankar som handlar om döden, livet, de val vi har att göra, livets mening, varför vi lever och om vi vill det, är vanligt i din ålder. Det handlar om att man mognar både känslomässigt och tankemässigt och kan börja ställa sig de här existentiella frågorna. Och det kan såklart kännas skrämmande.

Jag tycker att det är bra att du har berättat för dina föräldrar om tankarna. Det är också bra att du har fått en tid inbokad för att träffa en kurator på BUP. Kuratorn kan hjälpa dig att hantera tankarna. Ha det bra!