Snart tolv och orkar inte med mitt liv

Jag är en kille på tolv bast, jag är rädd för min mamma och pappa dom skrämmer mig med deras bråk och när jag gör fel osv. skriker dom på mig och skriker till e.x : ÄR DU HELT DUMM I HYVUDET ! eller TÄNK ÄR DU HELT EFTERBLIVEN ! VAD SKA DET BLI AV DIG! Jag gråter ibland på kvällar, jag har det svårt i skolan för jag vågar inte ta plats. Jag är självmords benägen. och vill inte att någon ska veta detta gråter när jag skriver detta jag vet att killar i min ålder inte ska gråta men jag har aldrig kännt mig älskad jag orkar inte med min syster hon är en ren plåga hon tvingar mig till saker hon skyller på mig sen låtsas gråter hon o mamma och pappa blir superarga på mig jag har ärr över hela kroppen jag bloggade och la upp bilder på min mage/skärsår och kniven jag skärde mig med... Jag är kär i en tjej och spelar dumm som om jag inte vet om vi är tsm osv.. Jag råkade köpa en sak på mobilen det fick jag datorförbud mobilförbud i ca 3 månader.. fast jag behövde använda datorn i skolan.. jag vill bara dö. vad ska man göra !? jag gick in här för jag inte klarar av det.. Jag får inte göra det alla i min klass får jag får inte vara ute till 7 på kvällen. Jag har gjort självmordsförsök, jag gick ut i -23C Var ute i 3 timmar men mamma hittade mig i snön i vägkanten på andra sidan ön. Jag blir tvingad att gå ut med hunden på kvällen för dom inte gillar att göra det. Jag har drukit antal gånger för att drömma mig bort. Jag skaffade problem med polisen för jag råkade göra en sak och satt o grät hela natten satt uppe och ringde polisen företaget osv. Jag vill fly. Men ingen skulle ta imot mig... Jag kommer hoppa framförtåget snart. jag fick skäll för jag kommer försent ungefär 17% av terminen för jag ligger och gråter i sängen.. jag kommer inte att kunna leva så här. Vad ska jag göra !!?!? jag kommer att hoppa ner från taket ner på stenar eller ngt ORKAR INTE MED MITT LIV JAG ÄR 12 ÅR. Ingen tror mig jag kommer att göra ngt så ngn kan döda mig.. :(

Den ensama vargen

BUP svarar:

Hej ensamma vargen!

Det är många tunga och svåra saker som du beskriver i ditt brev. Du har det verkligen jobbigt, så vad bra att du skriver till oss. Det är första steget för att be om hjälp. Utifrån din berättelse är det inte konstigt om du är ledsen och gråter, det är verkligen begripligt. När vi människor är ledsna gråter vi oavsett om man är kille eller tjej, stor eller liten.

Har du försökt att berätta för dina föräldrar om hur du mår? Ibland kan alla bråk och konflikter göra att föräldrar inte förstår eller ser att barnen mår dåligt. Kanske att du kan visa ditt brev och mitt svar för dem så att de kan förstå hur dåligt du mår? Om du inte kan prata med dina föräldrar kanske du kan vända dig till någon annan vuxen i din närhet. Fundera på om det finns någon som du litar på. Kanske någon vän till familjen, eller någon släkting? Du kan också vända dig till skolkurator eller skolsköterskan i din skola.

Ibland kan det kännas för svårt att prata med någon direkt. Då kan det vara bra att kontakta BRIS (barnens rätt i samhället) www.bris.se.
Dit kan du ringa,telefon till BRIS är 116 111, chatta eller maila och du kan vara anonym. På BRIS kan de stötta dig och hjälpa dig att få rätt hjälp. Det viktiga är att du pratar med någon så att du får hjälp.