Saknar min papegoja

Vet inte riktigt hur jag ska skriva detta men...
Ända sedan mitt husdjur dog (papegoja) dött så har jag känt mig tom, pallar inte att gå till skolan, vill inte äta, vill inte prata med någon. Jag går varje dag upp till mitt rum och lägge mig i sängen och gråter mig till söms och tänker på mitt husdjur. ingen fattar hur mycket jag älskade honom...mina föräldrar bara säger att de kommer att gå över men det har gått 1 ½ månad sedan han hade dött och jag har inte gått i skolan sedan dess. Jag vet inte vad jag ska göra...Allt känns tomt utan han...

Erik

BUP svarar:

Hej Erik och tack för ditt brev!
Jag tror att många kan känna igen sig i det du skriver. Husdjur blir ofta lika viktiga som övriga familjemedlemmar och när de går bort blir vi såklart ledsna över det. Att du saknar din papegoja som uppenbarligen betydde väldigt mycket för dig är lätt att förstå. Jag kan delvis hålla med dina föräldrar när de säger att det kommer att bli bättre, för det kommer det. Men en och en halv månad är ganska kort tid när det handlar om sorg, så att du inte är så att säga färdigsörjd ännu är inget konstigt i sig. Vi behöver olika lång tid på oss, så enkelt är det.
Det som bekymrar mig lite är att du inte går i skolan. Jag vet att i en sorgeprocess så är det viktigt att så snart som möjligt försöka få vardagen att fungera igen. Att ligga hemma i sängen och gråta har sin tid, men jag är helt säker på att du kommer att kunna gå vidare betydligt snabbare om du så snart som möjligt återgår till skolan. Det betyder inte att du kommer att glömma din papegoja, bara att sorgen blir lite mindre tung att bära. Det som vanligtvis brukar rekommenderas vid sorg är just att försöka få till de där vardagliga rutinerna: sova, äta, motionera, träffa vänner och gå till skolan. Ibland behöver man hjälp att komma på banan igen, det är inte alltid så lätt att klara det själv. Föräldrar och vänner kan hjälpa till med sådant. Om du har någon nära vän skulle du faktiskt kunna förklara för honom eller henne att du sörjer ditt husdjur så otroligt mycket att du nästan inte orkar med någonting just nu, att du skulle behöva någon som drar med dig ut på bio, fika eller något liknande. Jag hoppas att det känns lättare för dig snart. Minnena av din papegoja kan du bära med dig för alltid, men sorgen efter honom får inte prägla hela ditt liv. Var rädd om dig!