Rädd att jag har en hjärntumör

Hej jag är en tjej på 14 år!
Jag förlorade min mamma när jag var tre år och min farfar dog för några månader sedan, när farfar var sjuk började jag få ofta ont i magen och huvudet, några veckor efter att han dog förendrades allt. En kväll när jag sitter och skriver i köket så får jag svårt att andas blir yr och synen blir jätte konstig.Då började jag fundera om det vra fel på mig, det kom oftare och oftare jag hadde huvudvärk jämt och jag var rädd för att dö hela tiden. min farfar hadde en hjärn-tumör och en annan tjej en bit ifrån där jag bor dog ca en vecka innan farfar och hon var bara 10 år. det här vart bara värre och värre jag var rädd jämt då sökte vi hjälp och just nu äter jag en medicin den har jag ätit i ca 3 månader, det har blivit bättre men det försvinner inte ibland kommer tankarna att jag också har en tumör i hjärnan och det är så fruktansvärt jobbigt. jag tycker inte om att vara bland mycket folk då får jag panik och jag vill inte vara ensammen. jag har aldrig kännt såhär förut. jag känner mig instängd och rädd. min ångest förstör mitt liv jag kan inte leva som förut längre. jag har ont i huvudet hela tiden och har börjat vara trött nästan jämt. Snälla svara på min fråga kommer jag kunna leva som förut igen och min ångest försvinner? eller kommer jag vara tvungen att leva med dethär föralltid? Jag orkar inte det här mer nu, just nu vill jag bara somna och vakna igen när jag kan leva som förut igen.

En som vill leva som förut igen.

BUP svarar:

Hej!

Att vara 14 år och ha mist två, som jag tror, mycket viktiga personer, är mer än vad de flesta i din ålder har upplevt. Du var mycket liten när din mamma dog och det måste ha påverkat dig, även om du inte skriver om det i ditt brev. Nu när din farfar dör, väcks starka känslor hos dig. När han lämnar dig, får du stark oro och rädsla för att du ska vara sjuk och kanske dö.

Hur mycket hjälp har du fått att prata om hur det var när din mamma dog? Du var liten och minns kanske inte så mycket, men tankar och känslor finns säkert kvar i dig. Din pappa, var finns han i allt det här? Kan du prata med honom om din rädsla?

Att få medicin kan vara bra i ett skede när allt känns så svårt, men du behöver någon att prata med! Någon som förstår vad det du varit med om kan innebära psykologiskt. Den som skrev ut medicinen bör också kunna hjälpa dig till en samtalskontakt. Du kan också prata med din pappa om att gå till BUP där du bor, eller prata med skolkuratorn så tror jag hen kan hjälpa dig.

Det finns hjälp att få. Du ska inte behöva ha din ångest som gör dig trött, rädd, nedstämd och får dig att känna dig så ensam. Vänta inte, vänd dig till någon vuxen du har förtroende för och förklara hur du känner, så kan du få hjälp så att ångesten inte styr ditt liv!