Problem med det sociala, har jag någon sjukdom?

Tja.
Jag har länge funderat på om jag har någon "sjukdom" det är så att jag haft sociala problem under en lång period. Ibland, eller ganska ofta blir det helt tomt i huvudet när jag är med andra, jag kommer verkligen inte på någonting att säga och då framstår jag som en tyst och tillbakadragen person. Men jag anstränger mig verkligen för att försöka komma på något att snacka om men det går inte, och detta kan bli väldigt jobbigt i vissa situationer. Det är delvis det här som gjort så att jag blivit rätt utanför, under nästan hela 9an började folk ta avstånd från mig, de tyckte jag var konstig som inte pratade och så. Detta är inte förstå gången det händer, när jag var mindre var det värre, jag blev mobbad och utfryst hela tiden, folk sprang ifrån mig... Redan då hade jag en massa problem, inte bara sociala problem utan annat också. Men framförallt sociala. Jag hade svårt att förstå mig på saker och ting inom skolan, om jag fick instruktioner tog det lång tid innan jag förstod och var tvungen att fråga om och om igen. De trodde bara att jag ville ha kontroll på saker och ting men så kände inte riktigt jag, det var bara så att jag inte förstod, jag glömde typ bort det dem sa direkt. Det värsta är nu, när jag tänker tillbaks på livet, så har jag glömt väldigt mycket som hänt de senaste åren, och även hur jag egentligen betedde mig under mellanstadiet, kommer i princip inte ihåg ett skit från de åren. Sen är det även så att jag är sjukt insatt i att rita, jag har ingen talang i det, men jag verkligen älskar att hålla på och försöker bli bättre på det. Brukar alltid sitta och rita för mig själv ibland i skolan, och vill gärna vara borta från alla andra samtidigt så vill jag vara social men jag kan bara inte... Detta låter kanske rörigt? Mycket text blev det också men jag hoppas du har tid att läsa.. Det skulle hjälpa mycket att få svar! Snackat med en i ny kompis i gymnasiet, som tydligen har asperger (fast en låg grad), men trodde de med asperger var väldigt konstiga och den här killen är väldigt social och har aldrig märkt något fel på honom när jag varit nära honom. Funderat på om Jag kanske har det? Mvh

Killen med många problem

BUP svarar:

Hej! Tack för ditt brev och din beskrivning av dig själv och det som bekymrar dig! Jag tycker att du på ett väldigt bra sätt sätter fingret på vad som blir besvärligt för dig. Som jag förstår uppstår problemen framförallt när du är i sociala sammanhang. Att, som du skriver bli ”självmedveten” och märka att man måste anstränga sig för att komma på vad man ska säga gör ju att man inte riktigt kan ta del i ett samtal, man hinner inte med. Jag skulle kunna tänka mig att det blir jobbigt och svårare ju fler personer som deltar. Kanske fungerar det bättre om du är med en person? Du berättar att du tror att du har hamnat lite utanför pga av det här problemet och att det har funnits länge. Så även om du säger att du inte minns vad som har hänt de senaste åren, så förstår jag det som att detta är något som du känner igen sedan en längre tid tillbaka. De problem som du beskriver kan ju, precis som med din kompis, handla om att man har någon svårighet inom det som man kallar för aspergers syndrom. Alla diagnoser är samlade beskrivningar av olika svårigheter som kan vara mer eller mindre uttalade, och skapa större eller mindre problem i livet. Men det kan också handla om något annat som du skulle kunna bli hjälpt av att förstå. Det låter som du har dåliga erfarenheter av kompisar som fryst ut och mobbat dig. Då är det lätt att man drar sig undan och känner sig osäker, vilket skapar en ond cirkel som kan förstärkas om man inte har fått stöd eller hjälp. Vill du ta reda på hur det är för dig så kan du få hjälp genom att prata med någon som vet lite om sådana här saker. Eftersom du är 17 år så kan du fortfarande vända dig till BUP. När du har fyllt 18 år så kan du vända dig till Vuxenpsykiatrin. Det är bäst att du tar hjälp av dina föräldrar eller från någon vuxen som du kan lita på när du söker hjälp. Apropå det här med att glömma och inte komma ihåg saker från mellanstadiet så är det inget ovanligt när man är i din ålder. Tonåren är en tid i livet när man har fullt upp med att utforska och förstå vem man är. Man funderar på framtiden, på sig själv, på andra och på livet. Ditt brev vittnar också om att du har mycket som pågår inom dig just nu. Jag tycker att ditt intresse för att rita låter som något positivt och bra. Det är en bra egenskap att vara intresserad och insatt i saker. Ta vara på det, kanske är det något du kan använda dig av i livet. Att rita kan ju vara ett intresse som man kan dela med andra som gillar samma sak och på så sätt få kontakt. Det är oftast mycket lättare att prata med andra när man kan prata om saker som man själv gillar!! Hoppas att mina funderingar har gett dig någon ledning och hjälp kring dina frågor.