Orkar inte med min mammas negativitet och ilska

Jag är en 19 årig ung man som upplever och står ut med extrem ilska varje dag. Enda sedan ett och ett halvt år sen, när jag återvände hem ifrån ett utbytes år i USA, har en ilska växt inuti mig. Min livssituation är just nu så att jag går sista året i gymnasiet och det går åt skogen. Betygen är usla och jag känner ingen livslust att ens gå till skolan och göra mina läxor. Jag bor med min jämnåriga syster, en äldre bror och mina två föräldrar. Min far är fegis som flyr ifrån konflikter och min mor är väldigt negativ. Hon har en aptit för att ta ut sina aggressiva angrepp(ej fysiskt) mot alla i familjen och speciellt mot mig.

95 % av varje dag som min mor är hemma och vaken så sprider hon en negativitet som gör alla i familjen arga, ledsna och trötta. Hon klagar om allt i livet, skriker och skäller på mig när det är något hon vill, försöker kontrollera mig, snackar skit om mig flera gånger om dagen, och det är alla andra i familjens fel att hon är arg, och extra mycket mitt eftersom det går dåligt i skolan för mig. Hennes negativitet gör mig otroligt förbannad, deprimerad, trött och sorgsen varje dag. Jag är van vid det nu och har bara önskan att flytta hemifrån. Jag har inte ekonomin till att flytta, ej betyg till att skaffa jobb och det har nu kommit till en gräns där ilskan stannar kvar i mig långa stunder av dagen och det påverkar mitt sociala liv totalt. Mina vänner har börjat uppfatta mig som aggressiv och detta gör mig djupt oroad att jag kommer i framtiden bli som min mor.

Jag har flera gånger talat med min mor och far om hur hennes ilska påverkar alla i familjen men varje gång så blundar min far för problemet, och min mor blir ilsken. Jag har provat olika saker för att skölja ilskan ur mig med bland annat musik, meditation, idrott, alkohol och cannabis. Har slutat med cannabis och alkohol eftersom det är ingenting jag vill ha med att göra. Alla dessa saker funkar endast för stunden. Jag behöver en lösning/råd till detta problem, vad kan jag göra?

Valdemar

BUP svarar:

Hej Valdemar!

Du nämner i en bisats att du har varit som utbytesstudent under ett år. Min gissning är att din familj såg ut ungefär som nu när du åkte till Amerika, pappa lika rädd för konflikter, mamma arg och negativ etc. Jag tror att den stora förändringen har hänt i dig. Du kallar dig ju också för en ung man. Jag antar att du provat på att leva mer ett vuxet liv, tagit hand om dig själv och tagit ansvar för sådant som en kanske en mer vuxen person än den 16-åring som lämnade Sverige för tre år sedan gjorde. Om jag skall fortsätta att spekulera gissar jag att du fått syn på sådant som var vardag för dig innan du for och kanske inte funderade närmre på.

Du skriver själv om att flytta hemifrån och kanske att det är det som behövs för att du skall få rätt avstånd och förhoppningsfullt kunna tycka lite bättre om din familj än du tycks göra nu. Sen är det förstås en hel del praktiska problem som skall lösas för att det skall bli verklighet. Du beskriver att du blivit aggressiv och det är inte ovanligt att nedstämdhet visar sig så, framför allt hos yngre människor (no offence, som de säger Amerika). Du beskriver en del saker som du gjort för att försöka handskas med livet och även kommit på att åtminstone två inte var så lyckade (bra!).

Du ber om lösningar och kanske de lösningarna är av typ ”stå-ut-strategier”. Kanske det är möjligt att låta livet utanför hemmets fyra väggar växa och bli viktigare för dig? Kanske att gå undan lite mer hemma och välja mer noggrant vad du tycker är värt att fightas för och vad som du kan låta bara passera? Du beskriver det som om din ilska sprider sig lite över allt. Går det att bättre ta reda på vad som väcker den för att kunna rikta den åt rätt håll?

Att ha någon att prata med, att få klaga för och bara prata om livets jävligheter kan kanske vara till hjälp. Kanske Ungdomsmottagningen kan vara värt att kolla upp? (www.umo.se) Om det är någon tröst kommer du sannolikt att flytta hemifrån om ett par år och då kanske det har löst sig. Det gäller i så fall bara att stå ut till dess.