Min kropp hatar mig och jag hatar den

Hej!! Jag har ett väldigt jobbigt problem som jag har dolt i 8 år. Sedan jag var tio typ började jag banta lite smått sedan gick det över till kraftig viktminskning svält och träning något år senare sedan typ 2 år senare började jag hetsäta utan att spy bara träna (hade sjukt ångest på en tiden) nu är jag fast i ett rent helvete jag hetsäter,tränar 2-4 timmar om dagen spyr, laxerar och klarar inte gymnasitet har ca 50% frånvaro! åh vad ska jag göra???? jag vågar inte säga till någon skäms ju!! jag har fått konstiga biverkningar ochså extrema smärtor och svullnader min kropp hatar mig och jag hatar den..nu ligger jag på normalvikt enligt bmi men jag är så fett!! jag kan liksom dö för att få väga xx kg (min målvikt). vad ska jag göra?

BUP svarar:

Hej och tack för att du delar med dig av din jobbiga situation, det är modigt av dig och en bra början till att få hjälp! Det du beskriver låter som en ätstörning som har pågått under många års tid, men det är viktigt att du kommer till en läkare för att få rätt diagnos. Ofta ligger det andra saker bakom ätstörningar, exempelvis en upplevelse av att man inte tycker att man duger som man är eller att man tror att man ska bli lyckligare om man går ner i vikt.

Jag funderar över det faktum att du har dolt din problematik i åtta års tid och undrar om dina föräldrar kanske vet och har sett att du mått dåligt i alla fall? De kanske inte har vågat ta upp det? Kanske du skulle kunna prata med dem idag? När det gäller ätstörningar så tillhör det själva sjukdomsbilden att tvivla mellan att söka hjälp eller inte söka. Man slits ofta mellan en vilja att fortsätta gå ner, kontrollera sin vikt och sin mat, och en önskan om att få må bättre och få hjälp.

Eftersom kroppsuppfattningen brukar vara orealistisk hos personer med ätstörningar, och eftersom mättnads- och hungerkänslan ibland sätts ur spel, kan den egna förmågan att reglera ätandet till lagom nivå vara svår att uppnå själv. Ätstörningar är jobbiga och det är också vanligt att man känner sig skamsen! Du behöver inte skämmas för att du har det svårt, väldigt många både unga och vuxna lider av samma problem och det finns hjälp att få!

Jag tycker att du ska söka professionell hjälp för detta och eftersom du har fyllt 18 år vill jag rekommendera dig att vända dig till den psykiatriska mottagningen i din kommun eller till en ätstörningsmottagning. Lycka till!