Min familj skulle aldrig acceptera att ha en homosexuell son

Det känns som om jag håller på att drunka och jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa mer. Jag mår så jäkla dåligt. Jag har en sån himla ångest. Jag kan inte sova, kan inte koncentrera mig och orkar varken att leva som vanligt eller att ta tag i skolan som jag borde.

Just nu går jag i tvåan och jag har mått sämst ända sen jag började gymnasiet. Jag gör illa mig själv, skär mig och river mig själv, när jag inte orkar. Jag dricker nästan varenda helg, oftast fler dagar än en, bara för att orka med alla känslor.

De senaste veckorna har allt varit värre än vanligt. Jag orkar inte längre leva. Jag vill inte ta självmord, men tankarna på att dö och på att slippa allt det här börjar låta mer lockande än tanken på att fortsätta leva...jag börjar skrämma mig själv med mina tankar. Jag har inte orkat gå till skolan på två veckor. Mina föräldrar tror att jag är sjuk. Jag har ingen som jag kan prata med. Min pojkvän är jätteorolig för mig, men han fattar inte hur illa jag mår. Jag kan inte prata med mina föräldrar, för jag kan inte säga allt jag vill till dom. Det viktigaste för dom är att jag ska få bra betyg och lyckas i livet.

Jag vet att en av anledningarna till att jag mår skit är att jag inte kan berätta för någon i min familj att jag är gay. Min familj är från ett annat land och dom skulle aldrig acceptera att ha en homosexuell son. Men förutom det vet jag inte riktigt varför jag mår dåligt. Det känns som om ingen ser mig. Mina föräldrar vet inte att jag mår dåligt. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt känns så hopplöst. Jag vet att jag har problem, men inte hur jag ska lösa dom. Mina problem känns inte som typiska "killproblem" heller. Jag skäms över att må så här, och jag vill inte berätta för någon, samtidigt som jag vet att jag måste berätta snart. Vad ska jag göra?

Edi

BUP svarar:

Hej Edi!

Du skriver att dina problem inte är typiska killproblem. Jag tror nog att dina problem är rätt typiska killproblem ändå. Alltså för killar som lever i familjer som inte förstår och respekterar deras sexuella läggning. Det gör också att du kanske inte behöver bli så ensam med problemet. Kanske att det skulle vara till hjälp att få kontakt med andra som är liknande situation som din? På t ex www.rfslungdom.se finns bra info. Och på t ex www.umo.se kan du söka på orden: att komma ut . Då kan du läsa andras berättelser.

Du berättar att dina föräldrar önskar att du skall få bra betyg och lyckas i livet. Kanske att de också önskar att du skall bli lycklig? Om deras önskan att du skall leva ett bra liv är på riktigt, kanske de kan lära sig att leva med en homosexuell son när de fått vänja sig vid tanken. Försök ta reda på hur andra gjort när de kommit ut så att du slipper leva ett så plågsamt dubbelliv!