Min ätstörning kommer i vågor och jag har en liten låda inom mig där jag låst in allt

hej, jag är en tjej på 15 år som egentligen inte riktigt vet vad mitt problem är och vilket fack jag ska sätta mig själv i för jag har lite olika problem.
i dagens läge lite kortfattat så kan man säga att min "ätstöstörningar" kommer i vågor. nu har jag precis "vunnit" en kamp med mig själv o börjat äta igen men inte för min skull utan för att mina närmaste vänner inte ska vara besvikna eller arga på mig. om de va upp till mig skulle jag fortsätta att inte äta. det känns som att jag totalt tappat kontrollen över mitt ätande.. nu när jag har börjar äta igen märker jag de väldigt starkt på min kropp, större bröst, större mage o så. min bästa vän säger att jag är smalare än normalt men så e det verkligen inte. min pojkvän snackar glatt om att mina bröst har växt o de e väl kul att göra hnm glad. att sträva efter att vara perfekt..
"ätstörningarna" kommer somsagt i vågor med några månaders mellanrum. senaste gången var värst.. jag tror jag tappa runt x kilo och jag kunde inte låtabli att le när jag såg hur mycke jag tappat. "bra emma, du kan".
jag skär mig också. ha dock inte gjort det på kanske 1-2 månader eller nått nu ioom att jag ser hur besvikna alla blir. speciellt min pojkvän och bästa vän.
min mamma är även ett stort problem till många tårar. hon har hepatit c som är en leversjukdom? grejen e att jag inte vet så mycke om det för tt vi faktisk inte pratar om sånt. hon har iaf satg att hon inte hinner ta mediciner iom att dom är ganska tunga o at hon inte har tid för att må dåligt. må dåligt gör hon ändå. små smuttar på vin e liksom standard men hon kan inte göra det iom hennes sjukdom..
jag orkar inte skriva ut allt. allt blir för långt och de här alldeles för mycke att skriva.
när jag faktiskt sitter o skriver känner jag mig inte så pass berörd. allt har låsts in i en liten låda inom mig o ingen kan komma. ibland händer det att lådan öppnar sig själv för att den är överfull men då är det bara att kämpa för att stänga den igen.
min närmaste vän är orolig för mig och nu vill hon skaffa bup kontakt till mig. jag har sagt ja. är de bra? behöver jag ens gå o prata med nån?
jag vet inte vad jag ska göra för när lådan e stängd, som nu känner jag ingenting.
så mår jag bra? är jag bara tönting eller är det allvarligt?

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!
Jättebra att du orkade skriva ner allt det som du skrivit i ditt brev. Du ger en ganska tydlig bild av att du kämpar på ordentligt med dig själv. Det tycker jag är väldigt starkt och bra gjort av dig! Du säger att det är så mycket som du har att skriva om egentligen, men att det blir för mycket att skriva. Din lilla låda som du håller stängd, överfylld med vad jag kan förstå jobbiga känslor och upplevelser kanske innehåller det där som är för mycket. Ibland öppnar den sig fast du inte vill och kanske känner du då av extra mycket att allt är jobbigt. Det måste gå mycket energi för dig att försöka hålla locket på lådan stängt. Jag får en bild av att din ätstörning som kommer i vågor kanske hänger ihop med att ha koll på att lådan inte öppnar sig eller när locket ändå öppnas? Du lyckas hålla den stängd men så kommer det jobbiga ifatt. Att då bli upptagen av kroppen och matintaget blir ett sätt att kontrollera ”locket på lådan”? Att skära sig kan ha samma orsaksmekanism. Det här är ett sätt att förstå hur dina problem hänger ihop och något du kan fortsätta att fundera över. Det låter som du har bra vänner som hjälper dig att inte ta till ”ätstörningen” när det blir som jobbigast för dig. Ditt brev tycker jag också andas av att du fortfarande har kvar delar av en sund bild av dig själv, i vart fall så pass att du fortfarande lyssnar till dina vänner och försöker göra något för deras skull. Det är viktigt att du håller dig fast vid den kontroll som dom ger, litar på deras omdöme, när du själv har tappat kontrollen över ditt ätande. Jag förstår det som att din pojkvän vill uppmuntra dig när han kommenterar dina bröst och tycker att du är fin. Det kan ju också bli fel och om ni har en fin relation (vilket ni verkar ha; pojkvän och bästa vän!)så kan du kanske säga att du inte vill att han kommenterar din kropp. Jag förstår att han också visar hur ledsen han blir när du skadar dig själv, den han tycker så mycket om och är rädd om. När man tappat inre kontroll så kan yttre kontroll vara ett bra stöd. Självklart är det viktigt att den kontroll som nu finns utanför dig också behöver flyttas in i dig. Du behöver kunna se realistiskt på din kropp, känna att du duger som du är och inte behöva kontrollera det genom ätstörning! Kanske är locket på lådan en viktig nyckel till att det kan ske. Det låter som du har en del jobbigt med din mamma som verkar dricka lite för mycket och som har en sjukdom. Jag kan tänka mig att du oroat dig en hel del för henne. Hon verkar också ha kämpat med att ha kontroll. Kanske har ni båda upplevt att den gått förlorad i perioder? Jag tror att det skulle vara väldigt bra om ni kunde prata med varandra om detta och om hur du har det. Din kloka vän vill skaffa en BUP kontakt till dig och jag håller väldigt mycket med henne. Jag tror att du behöver gå och prata med någon och få hjälp med din ätstörning. Du kan få hjälp att öppna ditt lock på lådan i lagom portioner där. Dessutom kan du och din mamma få möjlighet att prata med professionellt stöd. Det bästa vore om du kunde ta upp med din mamma om att du vill ha hjälp från BUP och att hon kontaktar er närmaste BUP mottagning. Lycka till