Mår dåligt över min kropp

Hej!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre men jag orkar inte leva såhär längre. Jag har under ett års tid försökt gå ned i vikt, har spytt, svältit mm under perioder som sedan slutat i hets. Nu väger jag mer än jag någonsin gjort och det ändå jag gör är att äter, jag äter trots att jag är mätt, trots att jag inte är sugen. Jag kan inte kontrollera mig själv och jag kan verkligen inte låta bli, min hjärna tvingar mig själv. Vad ska jag göra, mår så dåligt över min kropp och vill snart inte gå utanför dörren. Har jämt sådan ångest över mig själv att det till och med slutat med att jag skärt mig själv, vilket jag skäms något enormt över. Ingen vet om hur jag mår och jag kan inte prata med någon om min vikt, kropp, mat eller något annats, det är för jobbigt och jag skäms.. vad ska jag göra? :(

tove

BUP svarar:

Hej Tove! Tack för ditt brev!
Du behöver verkligen inte skämmas för att du har det kämpigt med ätandet eller för att du skär dig. Däremot låter det väldigt slitigt som du har det! De problem du beskriver delar du med många flickor i tonåren, men det gör det förstås inte lättare för just dig. Som tonårsflicka lever man i en värld som är mycket utseendefixerad och som nästan alltid ger en ganska overklig bild av hur man ska se ut. Tidningar, film och annonser visar oftast på väldigt smala kvinnor som sedan inte alls är lika vanliga i verkliga livet, men man påverkas förstås och tänker kanske att man bör se ut på liknande sätt. Det låter som att du har kommit in i en ond cirkel av perioder av svält som avslöses av perioder av hetsätande. Jag uppfattar det som att du nu mår så dåligt av det så jag tycker att du genast ska söka hjälp och få professionellt stöd utifrån. Du skriver att ingen vet om hur du mår och att du inte förmår prata om det för att du skäms. Jag upprepar därför att du absolut inte behöver skämmas och att de problem du har är vanliga i tonåren. Jag tycker du ska försöka prata med dina föräldrar, som jag tror redan har märkt att du inte mår bra. Du kanske kan visa dem brevet du skrev hit om det är svårt att berätta för dem? Där beskriver du så tydligt hur jobbigt du har det. Det är ofta ett ganska långt och tufft jobb att komma till rätta med den här sortens ätproblem och du kan då behöva föräldrar och andra närstående som stöttar och hjälper dig, men för att de ska kunna göra det så måste de ju först veta att du vill ha den hjälpen. Jag tycker också att du genast ska ta kontakt med närmaste BUP-mottagning, där kan du få hjälp att må bättre och att hantera dina ätproblem. Du har möjlighet att gå dit helt själv men dina föräldrar kan annars också få hjälp på BUP med hur de ska kunna stötta dig på bästa sätt. Lycka till!