Jag tror jag har socialfobi och prestationsångest

Hej, jag tror jag har social fobi och prestations ångest, men jag har ingen aning om var jag kan få reda på om jag har det, eller lösningar på det, helt ärligt vet jag knappt något om det. Dessutom så är nog min största rädsla doktorer och terapiser, för när jag är i obehagliga situationer ljuger jag oftast eller pratar på ett sätt som får folk att missförstå mig.

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Du undrar om du kan ha socialfobi och prestationsångest, och hur man tar reda på om det är på det viset. För att ta reda på det behöver man träffa dig, få veta mer om dig och hur det blir för just dig.

Att vara rädd och orolig för saker som är nya, ovanan och kanske obehagliga är vanligt hos oss människor. Att ha social fobi innebär däremot att man får ångest när man ska säga eller göra något som gör att man får andras uppmärksamhet.

Ångesten kan visa sig på olika sätt, till exempel genom att man rodnar, börjar stamma, får hjärtklappning, blir yr, svettas och kanske skakar. Typiska tankar kan vara att "tänk om det syns" ,”åh vad pinsamt nu gör jag bort mig” eller "vad ska alla tro". Man kan känna det som att man så snabbt som möjligt vill komma bort.

Att vilja prestera är något positivt som hjälper oss att bli duktiga på det vi sysslar med och uppskattade av omgivningen. Men om de egna kraven blir för höga kan det leda till att vi inte är nöjda med oss själva och inte tycker att vi duger, även om vi presterar väl i andras ögon. Det kan leda till att vi känner ångest inför alla situationer där vi känner att vi måste prestera inför andra.

Om den här typen av ångest blir så stark att man börja undvika saker som är trevliga, roliga eller nödvändiga för oss kan livet begränsas och rädslorna växa allt mer.

Jag tycker att du ska hitta någon som du kan pratat med, vän, förälder eller någon annan vuxen och dela dina tankar. Det är viktigt att du försöker vara så ärlig som möjligt för ingen kan läsa dina tankar och förstå hur det är för just dig, om du inte berättar, inte heller doktorer eller terapeuter.

Kanske kan du vara hjälpt av att skriva ner hur du tänker och känner och ha som stöd när du berättar och för att det inte ska bli missförstånd.

Ta mod till dig och berätta hur det verkligen är! Lycka till!