Jag blir så okontrollerat arg!

Hej! Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig men nu är det såhär att jag är helt och hållet övertygad om att något är fel på mig. Jag får okontrollerade utbrott av ilska som jag låter gå ut över närmsta sak eller varelse. Jag har tagit sönder telefon och tangentbord och diverse andra materiella ting, vräkt ur mig OTROLIGT elaka saker till min pojkvän, och jag har inte ens menat något av dem.. Ilskan har även gått ut över familjens hund, det är inget jag är stolt över... Jag vet sen tidigare besök på BUP att jag har panikångest, har haft det i varierande grader sen drygt 4 år tillbaka. Jag har koncentrationssvårigheter och behöver höra och själv upprepa instruktioner 2-5 gånger innan jag förstår dem. Pratar mycket och ofta, är högljudd och rastlös. Har spenderat timmar på att läsa om ADHD, ADD och så vidare och det enda jag kommer fram till är att jag har någon form av diagnos, men vilken? Är 110% säker på att jag inte är normal, nånting måste det vara! Jag vill så gärna veta men min mamma vill inte låta mig genomgå en diagnos. Hon är övertygad om att jag är "frisk", men sen så känner hon mig inte särskilt bra heller... Och jag kan väl inte få tillstånd till en diagnos utan mina föräldrars godkännande då jag är omyndig? När jag gick till BUP förut så var mina föräldrar alltid närvarande och sa jag något dom inte ville att jag skulle säga så fick jag alltid en utskällning i bilen på väg hem. Mina föräldrar ska skiljas och det senaste året har jag somnat till högljudda bråk, och vaknat till skrik och gråt. Min pappa och jag har knappt någon relation alls ur mitt perspektiv. Han är otroligt gammalmodig, har en sned syn på det mesta och älskar mig ena dagen och slår mig den andra dagen, säger att jag är en ouppfostrad otacksam snorunge osv. Jag är väldigt känslig och gråter varje dag, har funderat på självmord otaliga gånger och det enda som hindrar mig från det är min pojkvän. Är även väldigt spänd i hela kroppen vilket har lett till muskelsmärtor som följer mig jämt och ständigt. Vad i helvete ska jag göra?

Less

BUP svarar:

Hej! Tack för ditt brev! Det låter som att du har det väldigt svårt med ditt häftiga humör. Att man blir så arg som du beskriver kan ha många olika orsaker. Under ilskan finns det oftast andra känslor som till exempel rädsla, besvikelse, sorg, maktlöshet. Jag tror att det skulle vara bra om du kunde stanna upp i din ilska och undersöka vad du känner mer än att du är arg. Du kanske upptäcker att det egentligen inte är arg du är i första hand, utan kanske lessen och det kan leda dig vidare i dina försök att förstå dig själv och vad som egentligen är grunden för din upprördhet. Du skriver inte om det här är ett problem som funnits med sedan du var liten eller om det har kommit senare. Men det framgår av ditt brev att du lever i en svår familjesituation med bråk och skilsmässa. Du skriver också att din pappa slår dig. Det får han absolut inte göra, det är förbjudet enligt svensk lag. Du har varit på BUP med dina föräldrar och det blev inte bra för dig. Jag tycker att du ska ta kontakt med BUP igen och be att få prata med en terapeut själv så att du får berätta om din situation i lugn och ro. Terapeuten kan sedan hjälpa dig att prata med dina föräldrar i gemensamma samtal. Din situation är för svår för dig att klara av på egen hand så jag hoppas att du får hjälp snart!