Har vänner, men ingen att prata med

Hej.
Jag mår inte bra psykiskt. Jag känner mig extremt ensam, samtidigt som jag går runt med en klump i magen, och är också ibland ångestfull. Känner att jag inte har någon alls att prata med, trots att jag har "vänner". Känner ändå att ingen av mina vänner är mina riktiga vänner. Inga vänner som gör mig lycklig, utan endast får mig att tänka på annat tillfälligt.
Symptom för depression som jag känner in mig på, är att även fast jag sover upp till 11 timmar, utan att vakna på natten, så vaknar jag extremt trött, och är det resten av dagen. Jag har tidigare gillat att förtära alkohol, just för att glömma allt och bli onykter, men har nu börjat känna ångest innan jag ska ut med den ena kompisgruppen. Känner "varför, varför måste jag bli onykter för att må bra". Det känns som att ingen av mina vänner är någon jag kan prata med, och mina föräldrar vill jag prata med, men av någon anledning kan jag bara inte. Vad borde jag göra?

Fundersam pojke 17

BUP svarar:

Hej Fundersam pojke och tack för ditt brev. Vad bra att du skriver hit om något som jag tror många killar känner igen sig i, nämligen ensamhet och att de inte har någon att prata med när de mår dåligt. Jag tror, precis som du, att man kan känna sig ensam även om man har massor med kompisar och aktiviteter att sysselsätta sig med.Du skriver att du känner ångest inför att gå ut med dina vänner eftersom du inte ser meningen med att dricka dig onykter. Är det ok att avstå och ändå hänga på kompisgänget ut? Att prata med föräldrarna kan vara svårt. Särskilt om man inte har den kulturen hemma. En del föräldrar blir nästan lite rädda om deras barn mår dåligt, det är jobbigt för många vuxna att se och ta in det. Många får dåligt samvete och tror att de gjort något fel, men så behöver det ju inte vara. Kanske pratar ni inte så mycket om känslor överhuvudtaget? Oftast är det (om man har två föräldrar) en som man kanske har den där lite mer känslomässiga relationen till, är det så för dig? Kanske du kunde visa det här brevet i så fall och se hur reaktionen blir? Det kan vara lite läskigt att ta första steget, innan man fått ur sig det man behöver ha sagt, men vanligtvis känns det som en stor lättnad efteråt. Det finns annars en jättefin sajt som du skulle kunna kika in på www.killfragor.se. De har en chatt där man kan snacka med vettiga människor som vet mycket om hur jobbigt det kan vara att vara ung kille. Du kan vara anonym om du vill. Kanske värt att testa? Jag tycker det är bra att du tar ditt dåliga mående på allvar och jag hoppas att du hittar någon att prata med snart. Alla behöver någon, någon gång. Var rädd om dig.