Har jag asperger?

Jag har ett ständigt behov av rutiner, jag gillar verkligen inte förändringar. Till exempel måste jag ha ett exakt schema för varenda dag, och om jag t.ex hoppar över punkten att tvätta håret på kvällen blir jag jättestressad och kan nästan börja gråta eller bli vansinnigt sur. Jag är arg väldigt ofta (har vart deprimerad hela året men börjar återhämta mig så kan i och för sig bero lite på det), klarar inte av när folk tar i mig för då får jag ångest och/eller blir arg. Jag är rädd för att jag har en mildare form av asperger! Visserligen kan jag läsa av andra och förstår känslor, och det är det enda som motbevisar aspergers original symptom. Men jag fungerar inte i sociala sammanhang och vissa skulle nog kunna förklara mig som antingen smått konstig eller att jag befinner mig "i min egen lilla värld". Jag känner mig bara så annorlunda, som ett kontrollfreak. Jag trivs bäst själv och gillar inte folk. Har inte låtit min mamma krama mig på flera veckor. Gjorde också ett test på internet. Man vet ju aldrig om sådant stämmer men jag fick hälften rätt svar som pekade på asperger. Tacksam för svar!

Vet inte vad jag ska tro?

BUP svarar:

Hej och tack för att du skriver till oss!

Hur du mår och vad du gör påverkas av många olika saker och det är svårt att säga om det är en diagnos eller om det beror på något annat. Det viktigaste är kanske inte att förstå varför du är som du är (fast det är självklart viktigt för en själv att veta!), utan det viktigaste kanske är att du får hjälp med det som är svårt? Till exempel, är det ett problem för dig att du lätt blir arg? Är det jobbigt att du inte kramat din mamma? För vissa är det inte jobbigt eller svårt och då är det ju på ett sätt inget problem, men för en annan (och kanske för dig) är det svårt och då finns det faktiskt hjälp att få.

Jag tycker att du ska berätta för någon som du litar på om hur du mår och om de saker som du tycker är jobbiga. Skolkuratorn på skolan är van att prata med elever om jobbiga saker och det kanske är en bra start? Kan du prata med din mamma? Du kan också ringa till ungdomsmottagningen för att boka tid med någon att prata där. Om du börjar prata med någon och börjar få hjälp med det som är svårt och är ett problem för dig kanske det också blir tydligt varför du är som just du är. Hoppas att du fått svar på din fråga, och lycka till!