Fokuserar blicken på munnen för att slippa kolla andra i ögonen

Jag tror att jag kan lida utav Autism eller Aspergers. Jag har alltid haft en viss grad utav sociala nedsättningar som att kolla andra i ögonen när jag pratar med dem och har själv märkt av att jag fokuserar på munnen istället. Från en tidig ålder har jag också haft tvångstankar som är avsedda att strukturera upp min omgivning så att allting blir i jämn ordning eller helst i en ordning av 10. Så att ifall jag läser eller utövar tics så gör jag det liksom (1,2,3,4,5,6,7,8,9,10) och sen från början och ifall jag inte hinner så gör jag det 1,2 och börjar om från det nästa gång. Jag känner även att jag inte förstår andras tankar och känslor och min mamma har vid upprepade gånger sagt att hon inte tror att jag har känslor överhuvudtaget. Lärare i skolan har även i hela mitt liv sagt att jag uppvisar stor koncentrationsförmåga när det gäller ämnen som jag är intresserad av och att jag kan uppvisa noll intresse och total ignorans när det gäller saker som jag inte finner intressanta. Jag har som jag nämnde innan haft tics från- i hela mitt liv.

Emrik

BUP svarar:

Hej Emrik!
Du beskriver väldigt bra sådant som kan förekomma hos personer som har diagnoserna Asperbergs syndrom eller autism. Kanske har du läst på nätet om detta och tyckt att det stämmer in på dig? Du beskriver även tvångshandlingar som är ett problem som kan finnas samtidigt. Det är dock inte samma sak som att du skulle få diagnosen om man gjorde en noggrannare utredning av saken. Många människor har personlighetsdrag som dessa eller uppträder som om de hade svårigheten i vissa situationer. En viktig fråga tycker jag är hur detta påverkar ditt liv. Blir det sämre än det skulle kunna vara på grund av det du beskriver eller är det tillräckligt bra? Autism går inte att medicinera bort så den nytta du kan ha av att göra en autismutredning är mer att bättre förstå hur du fungerar. Förhoppningsvis skulle också omvärlden bli mer förstående för dina behov och din unika personlighet. När det gäller tvångshandlingar och tics finns det psykologiska behandlingsmetoder som fungerar. Som du själv skriver är det för att strukturera upp tillvaron som du använder tvångshandlingar. En rimlig fråga tycker jag då är om det har blivit för mycket nu? Att du behöver hjälp att få dem till en bra nivå? Kanske att du faktiskt inte vill bli av med dem helt? När det gäller det du skriver att din mamma sagt - om att hon inte tror att du har några känslor över huvud taget - så kan du säga henne att det inte stämmer. Alla människor har känslor, men vi uttrycker dem olika och vi kan känna olika i samma situation. Även människor som uppfyller diagnoskrav är först och främst människor och så mycket mer än bara den diagnos som vi inom psykiatrin använder för att lättare beskriva svårigheter.