Får utbrott då och då och jag vet inte varför

Hej, jag är en tjej på snart 17 år och
här hemma så bor jag med mina päron och syskon. vet inte om jag kan kalla mamma alkoholist men hon dricker. i några veckor nu har det varit varje dag. hon ligger ju inte och deckad på golvet men det är jobbigt. det är jobbigt för det känns som att det är mitt fel nånstans. jag vet ju att det inte är det men som att jag alltid gör det värre. jag älskar min mamma, hon betyder allt för mig. dessutom så har hon sjukdomen hepatit C. jag vet att det är en lever sjukdom men inte så mycket mer. det skrämmer mig. alkoholen skadar ju levern och hon tar inga mediciner för att" hon inte har tid att må så dåligt just nu" . det känns som att jag ser henne strypa sig framför mig. pappa har jag ingen aning om ifall han vet eller inte. dom har varit gifta i 20 år så han borde veta. men då är det liksom som ett svek från honom också. i somras så bodde jag och min äldre syster själva med mamma i stan medans pappa och mina 2 andra syskon va på landet. under dom 2 veckorna så drack hon varje dag och jag liksom vågade inte sova borta eller nått för att jag kände att jag behövde vara hemma och se till att hon inte gjorde nått dumt. och ifall pappa vet om allt, hur fan kan han lämna sin 2 döttrar med hans fulla fru hemma ensamma? det gör mig så arg och besviken. Allt det här går ut över mitt liv också. jag orkar inte ta tag i allt heller, jag bara fuckar upp allt mer och mer.
skolan går åt helvete. jag kan inte konsentrera mig, känns som jag kör på max hela tiden, är hyper och kan inte sitta still. jag kan inte heller kontrolera min ilska. när jag blir arg blir jag verkligen arg och det behöver inte vara över stora saker heller. för nån dag sen satt jag och pratade med familjen och jag kommer inte ihåg vad som satte igång det men jag blev så jävla arg, tog stolen jag satt på och kastade den på bordet... sen satt jag och hyperventilera, grät och hela jag skakade. jag får såna utbrott då och då och jag har ingen aning om varför. har ju börjar ny klass i terminen och folk där tror seriöst att jag har adhd, dom har frågat. det får ju mig och fråga mig själv om det är det? har ingen jävla aning. känner bara ett pirr i kroppen, nästan så att det kliar ifall jag sittet still för länge. det är en anledning till varförnjag röker också. att röka lugnar ner för en liten stund. allt är bara så jävla fucked up och det känns som jag inte vet vad, att göra rätt val är. för någon månad sen va jag otrogen mot min underbara pojkvän. eller a ex pojkvän. vi gjorde slut men de va inte för att jag varit otrogen. han har ett väldigt temprament och när han blir arg så blir han jätte arg och det behövde inte ens vara på stora saker. vi va tillsammans i snart 2 år och det har varit den bästa tiden i mitt liv men som sagt så har den varit jobbigt också iom hans temprament. han har varit så arg på mig och jag har vait så ledsen och sagt förlåt bara för att det ska gå över, även fast det va han som gjort fel. jag tröttnade tillslut och så blev jag bara arg på hur han betedde sig. han kunde bli sur för att vi inte hade haft sex på ett tag och bråken blev bara större, fler och mer löjliga, hur kan an bli sur för att man inte fått ligga? för kanske 3 månader sen så tappade jag känslor för hnm. jag älskar hnm men jag va inte kär. i samma veva så blev det så att jag hade sex med min bästa killkompis som jag även har känslor för och han har för mig. ingenting är ju det samma som med min pojkvän men jag kär. jag vet bara inte vad jag ska göra, ta tillbaka mitt ex eller ta avstånd, jag saknar hnm så jävla mycket men jag är ju kär i nån annan också..

E

BUP svarar:

Hej E! Det händer mycket i ditt liv. Och mycket av det du skriver om låter väldigt jobbigt. Att leva med en förälder som lider av alkoholism är väldigt jobbigt för ett barn. Det låter verkligen som om din mamma har ett beroende som hon inte själv kan styra över och som är farligt för hennes hälsa.

Det låter otroligt att din pappa och dina syskon inte också är oroliga och vet om allt. Om någon har alkoholproblem så påverkar det faktiskt hela familjen. Även om man inte pratar högt om det. Jag tänker att din oro för din mamma påverkar ditt mående också. Du skriver att du är arg och har svårt att koncentrera dig och sitta stilla. Det är inte så konstigt när livet ser ut som det gör för dig ”bara så jävla fucked up”.

Kan du berätta för din pappa att du är arg och besviken på honom? Jag skulle rekommendera dig att söka hjälp på BUP. Om du vill, du är snart 17 år, så kan du faktiskt ringa dit direkt själv och berätta om din situation. Ofta är det dock bäst att prata med sina föräldrar först och berätta om hur man mår och att man önskar få hjälp. Du som barn ska inte behöva känna att det är ditt ansvar hur dina föräldrar mår. Du kan bara ta ansvar för din skola, dina kompisar och de pojkväns-problem som man kan ha. Dina föräldrar ska ju stötta och hjälpa dig med sådant. Inte tvärt om!

Jag kan inte svara på om du har ADHD eller inte. Oavsett så är det din situation hemma som jag tror att du behöver hjälp med först. Även om man har ADHD så är det inte en förklaring till varför man blir så arg och för sådana utbrott att man kastar stolar, gråter och skakar.

Det här brevet visar också att du önskar få hjälp. Om det går så prata med någon av dina föräldrar (pappa?) och säg att du inte mår bra och att du önskar få hjälp. Om du inte vill prata med någon av dom så kanske det finns någon mentor eller skolkurator du kan prata med. Annars tycker jag du ska ringa BUP direkt.

Lycka till!

Ps: bra gjort att du gjorde slut med killen som blev så arg. Det låter inte som någon lugn och trygg relation. Och inte kan man sura för att man inte får ligga. Ligga gör man när man vill och när relationen känns bra och trygg och kärleksfull. Är du kär i någon annan ska du ta hand om den relationen i stället. Men det är svårt att råda i kärleksrelationer. Följ ditt hjärta.