Är det konstigt och sjukt att vilja döda sin mamma?

Hej,
Jag har varit i kontakt med er förut, innan jag blev arton, var inlagd och fick diagnosen bipolär. Jag har bara en fråga, som jag inte kan fråga mina föräldrar - obviously: Jag dagdrömmer om hur min mamma dör och en av mina största önskningar är att hon gör det - dör. Vet att det är hemskt, och ibland känner jag "ah, men nej, jag skulle sakna hennes bra dagar, våra bra dagar." Men vi har dåliga dagar. Mamma har alltid druckit, varje dag. Innan Bup och Soc drack hon sig full, riktigt full, varje dag, men nu har det ändå minskat, men ibland blir det för mycket, som förut. När hon blir sådär "för full" så går hon på mig, klagar på mig, blir arg och provocerar mig så in i h*lvete. Och det är inte bra eftersom jag kan bli så fruktansvärt arg, antagligen pga av bipolariteten. Jag har några gånger attakerat henne, knuffat henne och skakat henne. Men så känner jag att jag borde inte klaga, hon har ju blivit bättre.

Hon själv förnekar fyllan, förnekar att hon ens är berusad. Hon säger att jag bara skyller mina problem på hennes drickande. Under 2 års tid hade jag alkohol problem, symtom på bipolär, jag diagnostiserades till och med som alkoholist på bup (tveksamt). Borde hon inte förstå att med mina alkoholproblem så blir det svårt för mig att hon dricker så där varje dag? SÅ till min fråga, är det konstigt, sjukt, att vilja döda sin egen mamma? (jag vill och kommer inte göra det eftersom jag kommer hamna i fängelse, men jag önskar att en inbrottstjuv skulle skära halsen av henne. Det vore trevligt att gå på hennes begravning och ha pappa för mig själv.) Jag måste vara sjuk.

Elin, 18

BUP svarar:

Hej Elin!
Du ställer en väldigt svår fråga. Många av våra tankar och känslor om viktiga personer i vår omgivning beror på hur relationen sett ut över tiden. Har vi blivit rättvist behandlade? Har det förekommit svek som lämnat djupa spår? Har vi blivit sedda eller försummade? Oftast är det tidiga erfarenheter som lägger grunden för vår tillit eller misstro till en person. Som barn kan man inte välja sina föräldrar, men man har större möjlighet att påverka relationen till de egna föräldrarna senare i vuxenlivet även om det ibland kan innebära att det blir större avstånd. Jag hör att du blivit djupt sårad av din mamma och det är fullt naturligt att det väcker aggressiva känslor och tankar. Människans aggressivitet har inte bara ett uttryck, utan den kan visa sig i form av fantasier/önskningar om att döda eller skada den andre. Oftast har vi olika moraliska "spärrar" som hindrar oss från att förverkliga fantasierna/önskningarna trots att de kan återkomma under längre perioder. Och precis som du beskriver kan man "ångra" tankarna vissa dagar och till och med känna skuld över att man överhuvudtaget tänkt dem.

Att du blir arg och provocerad när din mamma kritiserar dig och behandlar dig dåligt behöver inte alls ha någon koppling till att du fått diagnosen bipolär. Däremot är ett vanligt symtom när man har diagnosen bipolär, svårigheten att reglera de egna känslorna. Det kan förklara varför aggressiviteten kan upplevas som okontrollerbar. Jag förstår att du påverkas negativt av din mammas missbruk, särskilt när du har alkoholproblem själv. Det kan vara värt att vara öppen med henne om detta så hon får möjligheten att reflektera över sitt beteende och vad det faktiskt gör mot dig.


Du verkar också ha stöd i relationen till din pappa vilket är glädjande. Det är nog bra om du kan söka hans eller någon annan förtroendepersons stöd i det som du kan berätta om. Ta hand om dig!