Klarar inte ansvaret

Hej!

Jag är en storasyster och det finns verkligen inget värre i mitt liv just nu, de tär så på psyket att jag vill slita mig i håret. Jag tycker såklart om honom jätte mycket- han är ju min bror. Men ibland vill jag rent ut sagt bara kasta ned honom ifrån femtevåningen. Han är 12 år och jag är 15, jag ska fylla 16! Och vi 2 är på helt olika nivåer i livet, han blir sur för minsta lilla, skiter i skolan och beter sig som att han äger allt och alla. Idag på morgonen ville han inte till skolan, han ville att mamma skulle sjukanmäla- men han var inte sjuk, och han hade redan varit hemma 3 dagar förra veckan! Min mamma sa nej och hela morgonen blev förstörd. Och då, enligt honom var jag och min mamma bögar! Alltså jag fattar, skolan är inte rolig! Den freaking suger, Speciellt i den åldern, betyg, alla krav. Det är stor skillnad på att gå i lågstadiet och sedan komma upp till mellan stadiet/högstadiet bland dem större barnen och ungdomarna. - jag minns själv! Men det är inte min mamma som bestämt att det är skolplikt. Jag förstår henne! Skulle hon sjukanmäla varje gång han sa emot så hade hon gjort fel! Hon hade inte tagit sitt ansvar!

Det är mycket ord han bara slänger ur sig men har egentligen ingen aning om vad dem betyder. Jag förklarade för min bror i morse, att tjejer inte kan vara bög och det är jävligt trist ord för homosexuella, att om han säger de till någon utanför familjen kan det bli stora reaktioner. Bög ska inte användas som ett skällsord! Och kände bara att jag behövde säga det till honom för det är viktigt att han lär sig! Har även blivit kallad hora ett miljon antal gånger för att jag ex inte lagt hans kläder rätt osv osv. Jag tar inte åt mig! Han vet förmodligen inte ens vad hora är för något heller. Och han är 12 år, han kan knappt knyta sina skor själv. jag vet själv att jag inte är en hora och det räcker. Jag vet min plats och bryr mig inte heller om vad andra tycker om mig. Min bror nickar och ibland ber han om ursäkt! Jag vet att han själv känner att han gör fel, han är smart! men tror mycket handlar om grupptrycket. Dem han hänger med säger ord och han bara tar till sig.

Jag får ofta reda ut hans problem som han ställt till, men det han inte fattar många gånger är att, han förstör bara för sig själv. Att skita i inlämningar, läxor, prov! och tro att läraren haft en bra dag och där av är snäll och ger ett godkänt fungerar inte. Har inte läraren underlag kan dem inte ens bedöma. Jag försöker hjälpa honom så gott jag kan, det han gör är enkelt för mig! Men han ska lära sig! Det är inte jag som ska göra läxan åt honom!

Jag går som sagt i 9an och har sjukt stressigt just nu med np, ersätter sömn med energi dryck för att kunna plugga, jag vill inte ens veta hur hårt och snabbt mitt hjärta slår en stressig dag med prov, nervositet, krav, sömnbrist och en massa redbull. Jag mår inte bra men prioriterar min bror över allt just nu. Jag har oro över honom, Han sätter sig själv i jävligt kniviga situationer och jag har ett stort ansvar över honom, han pratar inte heller med min mamma. Utan lyssnar bara på mig, han ringer mig när det hänt något i skolan och gråter inne på en toalett ex. Det gör ont i mig!

Men jag klarar inte av ansvaret! jag kan inte finnas där hela tiden, jag har lektioner, svarar jag inte blir han ännu oroligare och stressad. Jag försöker puzzla ihop min vardag men skulle behöva hjälp, antingen ifrån min mamma eller någon annan. Hade varit en stor sten som släppt ifrån min mage om jag vetat att min bror hade någon på skolan att vända sig till! En trygghet!  En vuxen!

För det har han rätt till.

Behöver hjälp

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev!

Du beskriver att du har och tar ett mycket stort ansvar för din yngre bror. Det är också dig han vänder sig till när han behöver hjälp och som också får ta emot hans frustration och ilska.

Hur har det blivit så? Har din bror några särskilda svårigheter som gör att han behöver mycket stöd? Har din mamma inte riktigt ork att bemöta honom som den vuxne hon är? Har hon för mycket tagit hjälp av dig för att själv orka? Du nämner inte er pappa. Finns han inte med? Och skolan verkar inte ge några särskilda insatser.

Det är lätt att förstå att ansvaret för din bror tar för mycket kraft av dig. Du är bara några år äldre än han och du behöver själv ännu stöd från vuxna. Du går i 9:an och behöver din energi till skolan. Du ska inte ta det här stora ansvaret. Det är för mycket ansvar att bära för en storasyster.

De som ska ta ansvar för din bror är föräldrar och skola. Om han behöver mer stöd under skoltid ska skolan ge det. Den beskrivning du ger av din bror ger intrycket att han har en hel del svårigheter jämfört med andra barn i hans ålder och att han behöver mer stöd av vuxna än han får.
Kanske ingen har sett det.
Men skolan har ett ansvar att beskriva din brors svårigheter och att vid behov rekommendera ytterligare hjälp, som BUP eller socialtjänsten.

Jag tycker du ska tala med din mamma om hur det här blir för dig och att du inte orkar. Kanske också tala med din pappa, om du har kontakt med honom.
Beskriv din oro för din bror och att du ser att han behöver mer stöd av vuxna i skolan men kanske också hemma. Din mamma och kanske pappa kan då tala med skolan om hans behov.

Om det inte går bra att tala med dina föräldrar ska du vända dig till någon annan vuxen som t ex din skolkurator.

Du kan också ringa, chatta eller mejla till Bris. Då kan du vara anonym och samtalet syns inte på telefonräkningen.

Detta är inte bara något som kan göra det lättare för dig själv utan också vara till stor hjälp för både din bror och dina föräldrar.

Stå på dig. 


 

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta