Överväger självmord

Hej bup! Jag är en tjej på 13 år som mår väldigt dåligt. 

Jag har självskadebeteende, ångest, depression osv. Jag har tidigare pratat med mina vänner och jag litade verkligen på dom men det är inte så nu. Jag vill ta livet va mig och finner ingen mening med att leva. Jag har tänkt på detta tidigare och då så sa jag till mina kompisar att jag tänkte göra det och då gick dom och sa till rektorn. Rektorn sa till dom att dom skulle vara sura på mig för att jag lagt över så mycket på dom och krävt för mycket av dom. Rektorn sa att det inte skulle leda till något mer men nu överväger jag självmord mer än någonsin tidigare. Min ena kompis som var min bästa vän har slutat prata med mig och hon säger att jag har torterat och förstört dom genom att prata med dom om detta. Hon säger även att hon har börjat må dåligt över detta och det Fårö mig bara att må ännu sämre. 

Dom säger att dom bryr sig och vill hjälp mig men det känns som att dom är mer sura än glada över att jag inte tog mitt liv den gången jag sa att jag skulle göra de. Dom frågade tidigare vad dom kunde göra för att hjälpa mig men om jag inte säger något så blir dom sura för det och säger att jag inte tar det på allvar men om jag väl säger något dom kan hjälpa mig med så säger dom bara att jag kräver för mycket och får dom att må dåligt. 

Detta resulterar till att jag stänger in mig mer och inte pratar med nån. Dom ser i te signalera utan dom tror bara att jag låtsas. Det dom inte fattar är att det snart rinner över för mig och att jag snart tar mitt liv om det fortsätter så här. Jag vet verkligen inte hur jag ska lösa detta det känns meningslöst men nu gör jag ett sista försök och skriver till er för att försöka få hjälp. Jag är så vilsen och fattar inte vad som händer. Dom lämnar alltså mig när jag behöver dom som mest. Dom vill inte att jag ska prata Mede dom men då mår jag ännu sämre när jag inte kan det. Jag har tidigare tagit en överdos  men den var så liten att inget hände och jag är villig att göra det igen fast en större dödlig dos.

snälla hjälp mig jag har kört fast totalt.

Anonym

BUP svarar:

Hej!

Det är jättebra att du skriver till oss när du känner att du har kört fast. Det framgår tydligt av dina rader att du har en hel del problem även om du mer detaljerat skriver om konflikten som uppstod mellan dig och dina kompisar på senare tiden.

Om vi börjar med det sistnämnda då kan jag säga följande. När man mår dåligt är det en självklarhet att man berättar för sina vänner. Men det kan hända att vännerna, särskild om de också är barn blir skrämda, rädda och inser att de inte kan ge tillräckligt stöd och hjälp. Då går de själva och ber om hjälp. Det gjorde dina kompisar när de gick till rektorn men det blev jättefel för dig. Det var inte rätt att rektorn la en del skuld på dig utan att se till att du skulle få hjälp med de grundläggande problem som gör att må så hemskt dåligt. Ja, jag tror att dina kompisar gick till rektorn just för att de bryr sig om dig, för de ville att du skulle få den hjälp du behöver och som de själva inte kan ge dig för de också är barn. Det är faktiskt de vuxnas ansvar att se till att du mår bra.

Här kommer vi till den andra viktiga punkten. Du skriver ingenting om var du fått diagnosen depression och ångest. Eller var det du själv ställde dina diagnoserna? 

Vem vet om att du skadar dig själv och att du känner dig nedstämd och lider av ångest? Vem har fått veta att du har tagit en överdos av någonting för att du ville dö? Finns det någon vuxen i din omgivning som du kan tala med?  Hur har du det hemma? Vad vet dina föräldrar om dina problem? Anar de att du tänker att ta livet av dig för du mår så dåligt? Finns det en lärare i skolan som du har förtroende för? Har du försökt att tala med kuratorn eller skosköterskan och berättat om din ångest och ledsenhet ock komplikationer i relationen med dina kompisar?  

Jag vet att du inte kan svara på mina frågor till mig. Min mening är att ge dig tips vem du skulle kunna vända dig till i första hand. För det är faktiskt så att andra barn kan inte hjälpa dig så som du behöver. Du behöver vuxenhjälp, professionell hjälp.

Du ska inte dö, du ska leva, till och med få ett bra liv. Det finns olika vägar till det målet. Mitt första förslag var att tala med dina föräldrar och tillsammans gå till BUP för att få behandling för de problem du räknar upp i början av ditt mejl. Om det absolut inte går att du börjar tala med dina föräldrar kan du gå till ungdomsmottagningen helt på egen hand. Skolkuratorn som jag också hänvisat till kan hjälpa dig med att lösa upp knutarna i skolan men även att hitta ett sätt att tala med dina föräldrar så att det inte bli så tungt för dig. Är dina självmordstankar mycket kraftiga ring till mind/självmordslinjen eller ring själv till BUP (adress till mottagningen hittar du på vår hemsida). De kommer att vilja att även dina föräldrar blir inkopplade men du kan komma på ett fösta samtal själv.

Låt inte problemen vara starkare än du, du är starkare och du besegrar problemen - men det behöver du få hjälp med. Dina självmordstankar är tecken på förtvivlan du känner på grund av allt annat som ligger bakom hela ditt dåliga mående. Det är dessa som ska redas ut och förändras. Vägen dit är att du följer mina råd.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta