Inget funkar

Jag är en tjej på 12 år som mått dåligt i snart 1 år (i december) mina kompisar o jag bråkar ofta med varan och man vet inte alltid vart man har dom. Men jag har 1 bästavän som ALLTID finns där. Han går i samma åk och finns där både natt, dag, kväll, morgon asså 24/7 han hjälper mig när jag har problem. Men jag vill inte berätta allt fö hnm för jag vill inte att han ska tänka på det för det är min ensak. Mina föräldrar bråkat hela tiden vi har varit på sos 2 omgångar. Inget har hjälpt. Jag har självskadat och gör det lite då och då. Har slutat att äta helt utom när jag äter i skolan (sallad) och då går jag direkt till toan på skolan och stoppar fingrarna i halsen. Jag bryr mig inte om nått utom min bästavän. Han säger om jag dör,dör han. Jag har planerat min död osv. Jag går hos kurrator och psykolog. Men inget funkar. Va**n ska jag göra!!! Snälla hjälp!

Liljesson

BUP svarar:

Hej!

Det är verkligen sorgligt att läsa att du går hos kurator och psykolog men ingenting funkar för dig. Ljusglimten är din bästa vän som alltid finns där för dig - men du kan inte vara helt öppen ens med honom.

Jag vet inte riktigt vad du menar med att "detta är din ensak"? Att du bråkar med dina kompisar eller att det hela tiden bråk i familjen? Eller att du verkar ha någon typ av ätstörning för du inte äter regelbundet och dessutom avsiktligt framkallar kräkningar efter att du har ätit? Eller att du då och då skadar dig själv?

Som du ser här har du en rad av svårigheter och problem. Jag undrar hur mycket av allt detta har du berättat för den kurator och psykolog du går hos? Har de fått hela bilden av dina olika problem, alltså en viss ätstörning, självskadebeteende och även dina familjeproblem?

Nu ställde jag en rad frågor som du inte kommer att kunna besvara för mig. Jag formulerade frågorna som du ska ställa till dig själv: har jag vågat säga allt till mina behandlare? Och om du svarar nej på någon av frågorna vill jag uppmuntra dig att du gör det. Annars risker du att du inte får den omfattande hjälp som du uppenbarligen behöver.

Sedan har jag en fråga till: går du parallellt till båda kurator och psykolog? Vet de om att du träffar dem båda och har de något samarbete med varandra? Det är viktigt för det kan hända att man själv tappar tråden och inte längre vet vad man sagt hos den ena och vad man sagt hos den andra. Dessutom kan det bli missar om hjälpen från de olika behandlarna inte är samordnade. Just då kan det uppstå en situation när "ingenting fungerar", som du skriver.

Mitt råd till dig är att du tar upp med kuratorn och psykologen att du kanske vill bara gå hos en. Men den du väljer att fortsätta hos behöver känna till alla dina svårigheter och problem, hemma, med maten, med självskadande beteende. Bara i så fall kan du bli rätt förstådd och få rätt hjälp.

Utifrån din ålder och av det faktum att ni haft kontakt med socialtjänsten misstänker jag att dina föräldrar känner till dina problem åtminstone till viss del och de har kanske varit inkopplade i din behandling hos psykologen/kuratorn. Även om jag förstår att ni inte har den allra bästa relationen kan jag ändå tänka mig att det är viktigt för dem att du ska må bra. Att du är viktig för dem. Tala helst också med dem så att de kan stötta dig i att få effektiv hjälp; det är inte din ensak, det är även föräldrarnas ansvar.

Till sist låt mig säga, det är underbart att du har en sån fantastik vän som du i alla lägen kan räkna med. Jag tycker att du kan lugnt prata med honom även om det svåra men det är inte han som ska lösa dina problem. Han kan stötta dig i att söka mer hjälp, att stå på dig och att du inte planerar döden utan att ni tillsammans spånar om livets alla möjligheter i framtiden

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta