Det är jag igen!

Hej BUP. Jag igen, inte för att ni vet vem jag är, men låt oss säga att jag skickat ett antal frågor förut. (Om andra saker såklart) 

Nu är det så att jag har lite (rätt) stora problem med motivationen. Förut var jag alltid motiverad att göra saker. Jag kunde få plötsliga ryck då jag städade hela mitt rum eller bestämde mig för att baka. Men jag har tappat det. Och min "lathet" (Jag är lat också men ändå) påverkar andra saker nu. 

Jag orkat inte göra läxor, eller t.ex. plocka ur diskmaskinen. I mitt rum finns en hög av disk och jag vet inte senaste gången jag dammsög. Jag hittar inga rena kläder eftersom jag inte orkar plocka in de i garderoben. Och i allmänhet blir mitt liv lite stökigare för var dag som går. 

Saker som att duscha är dock väldigt nödvändigt för mig. Jag kan i stort sett börja gråta om det är väldigt sent och jag inte duschat. Jag skippar hellre sömn än en dusch. Mitt hår får inte se lortigt ut. Och jag tvättar det typ 6ggr/vecka. 

Min lathet påverkar alltså inte mitt utseende. Jag ser till att kläder jag har på mig inte är smutsiga och försöker alltid att byta kläder från dag  till dag så att folk inte ska tro att jag typ är en smutsig person som använder samma tröja två dgr i rad. Men jag sparar tröjan i någon vecka och använder den igen. Så det är inte direkt som att jag är beroende av renlighet eller något. Mitt rum är ju som sagt väldigt stökigt och smutsigt. 

Det känns varje dag som att jag missar och glömmer saker. Jag kollar i min almanacka i slutet av en skoldag så att jag inte ska missa något. Men om det är något så blir jag ofta stressad. Det känns ständigt som att jag väntar på något. En händelse. Men kan inte komma på vad det skulle vara. Det känns helt enkelt som att det är en period då inte mycket "händer". Men det är inte sant. Jag går i nian, har NP och går på två aktiviteter (inga sporter dock) jag är anmäld till mentor för att jag vill bli mer social men är alltid orolig inför möten. I allmänhet känns det som att det här är ett av de stressigaste åren hittills i mitt liv. Men jag bara väntar på att något ska hända. Jag känner mig stressad av skolan, men orkar/hittar inte motivationen till att plugga. 

Sedan hjälper det inte att mitt självförtroende inte direkt är på topp, och aldrig har varit det. 

Min pappa lägger ofta kommentarer om att jag inte hjälper till hemma och liknande. Och han har många gånger sagt att "du är faktiskt 15, och inte en barnunge". Vilket jag tar väldigt illa upp av. Jag blir bara arg och ledsen på samma gång.

Han lägger dock kommentarer som jag tar som mycket "värre". När han säger saker som att mitt ordförråd är dåligt när jag precis frågat om ett ord. Jag blir faktiskt väldigt ledsen. Och jag har sagt till honom flera gånger att jag tar illa upp. Men han fortsätter. 

Han har sagt kommentarer om att jag inte borde äta t.ex. för mycket glass och godis eftersom jag kan gå upp i vikt och varnar för att det är svårt att gå ner igen. Hjälper inte att jag redan är osäker på mig själv och dagligen speglar mig från sidan och jämför mig själv med andra. Jag är normalviktig. Men jag tycker ändå att jag borde vara smalare. Detta vill jag fixa genom att gå på någon sport, men hittar såklart inte motivationen. 

Han sårar mig otroligt mycket, och jag blir bara förtvivlad. Och det stockar sig i halsen. 

Motivationen att börja på någon ny sport stoppas också till viss del av min "rädsla" för främlingar. Då det kan gå rätt lång tid innan jag känner mig säker med en person. 

Detta blev väldigt långt och sitter på håret för tecken. Men skulle gärna vilja veta vad jag kan göra

Förvirrad

BUP svarar:

Hej igen säger vi då också!

Eftersom man är anonym när man skriver hit kan vi ju inte veta vad du har frågat oss om i dina tidigare frågor, men lite nyfikna blir vi!

Tycker du att våra svar har hjälpt dig och därför vänder dig hit för att få fler goda råd? Eller är det tvärtom att svaren inte gjort den skillnad för dig som du önskade? Kan det vara så att du försöker hitta nya perspektiv när du frågar för att vi bättre ska förstå vad du behöver?

Att skriva frågor så här till BUP eller i en annan frågespalt lämpar sig bäst om det kan räcka med att någon har läst vad man berättar om och skriver ett svar, ett tips, ett råd eller liknande. När man skriver många frågor tyder det på att man nog skulle vara mer hjälpt av ett samtal med någon, en dialog.

Du har mycket att berätta om dig själv som vi förstår att du undrar över och kanske känner oro för, som att du känner dig lat när det gäller vissa saker som att städa, men noggrann med ditt utseende, att du är orolig över att du ska glömma saker, att du är stressad över skolan och att du skulle vilja bli mer social. Dessutom har du en pappa som kan säga saker till dig som sårar dig mer än att det ger dig stöd.

Vi är glada att läsa att du anmält dig till mentorsprogrammet Vi gissar att det var det du menar? Hoppas att du där får kontakt med en vuxen som du kan bolla dina tankar och din oro med. Så bra att du känner dig själv så väl, så du vet med dig att det kan ta ett tag innan du känner dig bekväm med en person du inte känner. Då kan du tala om det redan från början.

Vi hoppas att du kommer att trivas med din mentor! Det är fint att ha en vuxen i sin närhet som man kan prata med om olika saker man tänker på, stort som smått! För dig kan det kanske ge mer än att skriva till oss igen!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta