Tankar och känslor som är huller om buller

Hej. Jag mår inte bra och vet inte vad jag ska göra. Jag har mått dåligt typ hela 2017 och orkar inte mer. Jag har ingen att prata med så alla mina känslor och tankar är huller om buller och jag får panik. De senaste nätterna har jag gråtit och haft sån panik att jag inte kunnat andas och bara skakar och rullar runt i sängen och har totalt panik. Jag vet inte vad det är för attacker jag får men de är hemska. Jag har mycket vänner och en bra familj men har ändå ingen jag kan prata med. Jag har slutat äta ordentligt och jag tränar mycket så har aldrig någon ork. Sova har jag svårt med för har svårt att somna för tänker på allt och är sjukt rädd att få en sån där attack så vill aldrig gå och sova. Skolan blir bara mer och mer stressig och har ingen koll alls vad vi har för läxor eller var jag har mina böcker osv. Jag har börjat skada mig själv för har sån panik och känner mig så sjukt ensam och som att ingen bryr sig om mig för ingen frågar aldrig hur jag mår utan det ska alltid vara jag som finns där för mina vänner och ger goda råd osv. Är rädd för att gå och prata med tex kuratorn eller annan vuxen för det är så mycket att jag inte vet var jag ska börja och de bara missförstår mig och ger mig inte den hjälp jag behöver. Vad ska jag göra?

Panik

BUP svarar:

Hej du modiga, kloka tjej!

När det snurrar i huvudet och kroppen av tankar och känslor som man inte får ordning på, är det inte konstigt att man får panik, får svårt att andas, inte kan komma till ro när man ska sova. Då behöver man, precis som du gjorde nu, be om hjälp. Och det ska du veta att det finns bra hjälp att när man stressad och har panik.

Jag skriver "man" för att jag vet att du inte är ensam om att ha det så. Det låter som att du redan vet att det är många som har det jobbigt med sitt, eftersom du verkar vara en person som andra vänder sig till, när de behöver någon som lyssnar och stöttar. Då vet du också att ordspråket "ensam är stark" är väldigt missvisande. Så är det helt enkelt inte!

Jag undrar lite hur det kommer sig att du känner att du inte har någon att prata med? Det låter som att du har en förmåga att stötta andra och att du inte är van vid att få stöd. Du kanske behöver öva lite på en sådan roll. Det låter som att dina föräldrar inte vet hur du mår. Eller har de anat något tror du? Hur skulle det vara om du berättade för dem? Kan du försöka det? De flesta föräldrar bryr sig väldigt mycket om hur deras barn mår, men många tycker att det är svårt att veta hur de ska fråga.

Du har rätt i att det finns en risk att kuratorer missförstår och kanske inte ger den hjälp du behöver. Men det finns faktiskt en god chans! En kurator som arbetar med barn och unga har det som sitt arbete att vara expert på hur hjälpa den som mår dåligt. Sedan är det viktigt att tänka på att ju mer du kan berätta och beskriva om hur du mår, desto lättare är det för den som ska hjälpa dig att pricka rätt, precis som hos läkaren om man söker hjälp för magont eller så. Tänk också på att du kan skriva om hur du har det och ta med dig det när du ska berätta. Så som du gjorde hit. Du skriver väldigt tydligt och klart. Det kan vara ett bra stöd i ett samtal.

Som ett extra tips skickar jag med en länk till något som heter Snorkel för där finns det råd om vad man kan göra när man känner sig stressad och får panikattacker. Du kan läsa där, men du behöver fortfarande hitta en vuxen att berätta för.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta