Vilken diagnos har jag?

Jag självdiagnostiserar mig själv hela tiden. Och jag börjar bli riktigt frustrerad på mig själv. 

Ena sekunden är jag helt säker på att jag har ADD och nästa känns det som att jag nojar mig och bara vill ha en ursäkt till varför jag är trött på lektionen. 

Andra sekunden är jag väldigt säker att jag har borderline, bara för att jag är en väldigt känslomässig person.

Tredje sekunden så tror jag slutligen att jag har social fobi därför att jag är blyg. Men tänker samtidigt att jag bara är just det, blyg. 

Inte nog med att jag ständigt gör onlinetester som jag vet inte är trovärdiga, det känns också som att jag undervärderar de som faktiskt har de diagnoserna. Men jag kan fortfarande inte släppa tanken att jag har "något". 

Ibland inbillar jag mig att jag psykisk hypokondri... om det nu existerar. Vilket i sig själv på sätt och vis är lite ironiskt... men samtidigt inte.

Jag är rädd att jag bara suktar efter uppmärksamhet men vill samtidigt ringa till bup för att få ut det i systemet. Det här blev alltså mellanvägen. Och vare sig jag får ett svar eller inte så har jag iaf sagt det jag vill ha sagt... 

Jag är trött på att göra ursäkter, söka upp sjukdomar och liknande. Är det något fel på mig? Och om inte, finns det iaf något jag kan göra för att sluta diagnostisera mig själv?

Är det verkligen normalt att ständigt försöka hitta något "fel" med sig själv? Jag vet att det inte på något sätt är fel att ha en mental sjukdom men jag menar helt enkelt att något inte står rätt till...

Är jag bara en nojig tonåring?  

En självdianostiserare

BUP svarar:

Hej självdiagnostiserare!

Så bra att du orkade skriva till oss, det är såklart jättejobbigt att hela tiden undra vad det är för ”fel”. Jag tror inte alls att du suktar efter uppmärksamhet, utan att det är en ständig oro du har. Jag gissar att du redan har läst om de olika diagnoserna du funderat över. Och i alla beskrivningar hittar man alltid sådant som man känner igen hos sig själv. Då blir det lätt att tro att man har en massa olika diagnoser. Jag kan inte svara på om just du har någon diagnos, för att få det så behöver du en ordentlig undersökning eller utredning.

Men jag undrar varför du söker efter fel hos dig själv hela tiden? Är det kanske det som är ditt problem? Kan dina tankar komma från en oro eller osäkerhet på vem du är innerst inne? Du skriver att det känns som att du undervärderar dem som har någon diagnos av det här slaget. Kan det stå för en osäkerhet på om du själv är tillräckligt bra (som person)?

Jag vill inte bagatellisera dina beskrivningar av hur du mår, men vill ändå säga att det är väldigt sunt att ibland ifrågasätta sig själv. Däremot är det förstås inte alls bra att ständigt vara upptagen med detta. Det är svårt att vara ”lagom”!

Kanske stämmer inte mina tankar eller kanske kan du känna igen något av vad jag svarar. Jag tycker att du i vilket fall som helst ska fundera över det. Och om du sedan känner att det ändå finns en grund för att du kan ha något psykiatriskt tillstånd så ska du prata med dina föräldrar, kanske med skolkuratorn och söka hjälp för det.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta