Rädd för egna tankar

Hej bup, jag är snart 17 och vet inte vad jag ska göra. Ända sen jag föddes har jag varit annorlunda, detta har gjort så att jag inte passat in någon stans för än ett år tillbaka då jag började gymnasiet. Problemet är nu att jag är rädd för att mina vänner ska se sidor av min personlighet som de inte gillar. Detta har resulterat i att varje natt ligger jag vaken och går igenom vad för olika saker i min personlighet som kan driva dem bort. Jag är rädd för mina egna tankar om mig själv    Ända sen 6an har jag försökt ta reda på varför jag inte passar in och jag orkar inte längre, jag vill inte dö, men allt i mitt liv håller på att rasa. Jag är så rädd för att göra fel att jag stänger in mig i mitt rum istället för att vara med kompisar. Ibland straffar jag mig själv genom att inte äta. Jag gör alldrig mina läxor utan kommer bara fram med ursäkter så jag slipper. Jag har alldrig sagt detta till någon för jag är rädd att de kommer lämna mig. Jag började prata med skolkuratorn men nu när allt börjar grävas upp blir det bara för mycket. Jag vill inte förstöra min framtid, hjälp mig. Vad ska jag göra?

Salsa

BUP svarar:

Hej!

Du har en väldigt klok formulering i ditt mejl, du är rädd för dina egna tankar. Du sätter verkligen fingret på det viktigaste, nämligen att du inte litar på att du duger, att du är bra så som du är med dina starka och svaga sidor. Alltså som vi kött-och-blod människor i allmänhet brukar vara. Som också dina kompisar är. Som dina föräldrar och dina släktingar är.

Det är jättebra att du nu går hos din skolkurator, jag vill absolut uppmuntra dig att du inte backar ur, att du försätter. Jag förstår att det känns jobbigt när "allt börjar grävas upp" som du säger. Jag kan inte veta vad det är som kommer upp i era samtal, jag vet inte vad som har hänt i ditt liv som gjorde att du har känt dig utanför under så många år. Det är oerhört betydelsefullt för din framtida välmående att du sätter ord på allt det gamla som stör, som spökar för dig och hindrar dig i att börja lita på dig själv. Eller som hindrar dig i att börja tro på att dina nyvunna kompisar vill vara med dig, med dig så som du är. 

Förutom att jag verkligen vill gjuta krafter i dig att fortsätta dina samtal hos kurator vill jag också gjuta kraft i dig att du fortsätter att umgås med dina kompisar. Att undvika dem skulle bara innebära att du blir ännu mera inlåst i dina negativa tankecirklar om dig själv. För att få bekräftelse på att man är uppskattad, älskad, att men duger måste man umgås med andra. Du kan inte lära dig att simma genom att undvika att gå i vatten. Läskigt? Möjligen. Men det är ändå den ända vägen.

Sedan tror jag att du också har du ett felaktigt antagande om hur andra reagerar på om du berättar om dina hämningar, dina farhågor att du skulle bli lämnad, att du inte är tillräckligt bra. Vänner uppskattar ärlighet, öppenhet. Då vågar de själva vara öppna och uppriktiga. Det är kittet i vänskapen. Din öppenhet och ärlighet är befriande för dig och för dina kompisar. Men som du säger har du inte erfarenhet av detta för du hittills inte har vågat att berätta. Alltså du har bara undvikit vattnet och där står du fortfarande på stranden. Dags att gå in! Tala med dem! De kommer att reagera lite på olika sätt men jag tror att det i grunden kommer att stärka era relationer, så bukar det fungera.

Det är mycket som man i tonåren blir medveten om. Mycket kan komma upp från det förflutna och mycket nytt börjar. Du valde rätt väg att söka hjälp hos din kurator för att du klokt nog inte vill förstöra din framtid.  Fortsätt din vandring till ett bättre självacceptans och mod att göra dina läxor. Det är inte bara genier som går i din klass. Eller hur? Tänk även denna tanke!


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta