Försöker att glömma bort mig själv

Hej, jag tänker på mat hela tiden, hela min vakna tid fokuserar på vad ska jag äta, när ska jag äta, hur mycket kalorier är det i denna maten och hur mycket måste jag träna om jag äter t.ex. en pizza. Jag försöker att undvika mat genom att skippa frukost men sedan äter jag knappt lunch heller. Det enda jag egentligen äter på riktigt är middag men försöker dra ner på den portionen. Jag kan äta hur mycket godis som helst (mår dock lite dåligt efteråt) men inte mat. Har fått typ panik i bland när jag känner hur mycket jag ätit, då vill jag bara spy upp de men det går inte för jag vågar inte.

Jag har de även lite jobbigt hemma för mamma har varit sjukskriven, hon var de i 5 månader och nu har pappa också varit sjukskriven ,men han ska tillbaka till jobbet nu men nu vill läkarna att mamma ska bli sjukskriven igen och jag vet att hon inte vill de men jag ser hur dåligt hon mår. Jag skulle vilja hjälpa till mer hemma, handlar efter skolan ibland men det är jobbigt de också för de blir så mycket att bära. Skulle vilja hjälpa till att laga mat hemma men jag kommer hem sent och har det jobbigt i skolan så känner att jag inte har tid att laga mat samtidigt kan inte mamma laga mat hela tiden. Pappa lagar aldrig maten för han mår också dåligt, tror inte han bearbetat saker från hans barndom och att han inte trivs på sitt jobb. Han sitter bara i soffan när han kommer hem. Jag och mamma tror att han skulle må bättre av att byta jobb men det är inte så enkelt. Han har rematism i leder och därför jobbar han bara 75% så det är svårt att hitta ett nytt jobb.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker glömma bort mig själv och hjälpa mina föräldrar för att dem ska ha det bra. Funderar på om jag kan vara på väg att utveckla en ätstörning och depression. Funderar också på om mina oroskänslor mm kan vara ångest, jag skadar mig själv då och då men det är inget jag ser som ett problem.   

Monok

BUP svarar:

Hej!

Du låter så klok och ansvarstagande. Och jag blir verkligen ledsen över att höra att du bär så mycket på dina axlar. Vet att det kan bli så ibland när man har föräldrar som av olika skäl själva har svårt att mäkta med. Jag får en bild av att ni alla tre kämpar på trots motgångar.

Hoppas att båda dina föräldrar kan få hjälp med rehabilitering så att de mår bättre och blir starkare.

Det är inte någon lösning på deras problem att du försöker glömma bort dig själv.

Det är inte heller en lösning att vända din oro och frustration inåt och göra dig själv illa. Att hela tiden tänka på mat, fokusera på vad man ska äta eller inte kan vara ett sätt att försöka ha något slags kontroll över sitt liv. Det får dock snabbt motsatt effekt, att man tappar kontrollen.

Hög belastning med mycket stress och stor oro över tid - särskilt om man egentligen känner sig rädd -  när man känner sig maktlös och inte kan se hoppfullt på framtiden - leder till ångest. Det finns olika grader av ångest. Lite lättare ångest är ganska vanligt och de flesta tar sig ur sin ångest helt på egen hand. Svårare ångest finns det bra hjälp för t ex inom barn- och ungdomspsykiatrin eller när man är över arton inom vuxenpsykiatrin.

I ditt fall tänker jag att det handlar lika mycket om din faktiska livs- och hemsituation som din upplevelse av den. Dina känslor är som en signal. En signal att ta på största allvar. Du behöver stöd. Mitt råd till dig är att försöka hitta någon att prata med om du har det så att du inte blir sittandes själv med din oro.

Eftersom du är arton är min rekommendation att du vänder dig till ungdomsmottagningen där du bor. Du kan hitta adress till närmaste mottagning på umo. Hos tjejzonen finns både en chatt och möjlighet att få kontakt med en äldre tjej som kan vara liksom en "storasyster".


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta