Tankarna snurrar - kan inte sova

Jag heter Max, jag är 17 år nu. Och för några veckor sen fick jag hem ett brev där det stod att de utvärderat formulären jag fyllde i hos min kurator och att det stod att det inte skulle bli någon utredning, även fast de sagt att jag skulle få en.

Jag antar att mina symptom på papper inte var stora nog. Men formuläret var utformat för föräldrar med fyraåringar. Jag kunde omöjligt fylla i ett svar på frågor som "kan ditt barn skriva?". Jag går i gymnasiet! Självklart jag kan skriva! Det har inget med mina problem att göra!

Detta fick mig att tänka. Om jag fyllde i detta och min mamma och skola fick exakt samma paper hur kan svaret överhuvudtaget visa på de svårigheter jag har nu?

Jag kan inte sova på kvällarna, tankarna snurrar, kan inte sätta mig ner och göra läxor förens panik tar över två dar innan deadline, får mina vänner att berätta vad som hände på lektionen, gör allt annat än skoljobb på skoltid, tappar bort mig i konversationer och nickar och ler som att jag vet precis vad vi nyss pratade om. Jag gör dumma saker utan anledning, jag tänker inte efter, beter mig i allmänhet rätt taskigt för att jag råkar säga något dumt, blir arg fort. Jag är tystlåtenhet, blyg och trött hela tiden.

Men jag vet fortfarande inte om något av detta är ett problem eller något jag kommer få hjälp med. Utredningen jag aldrig kommer få var det som skulle minska en bit av min stress, så jag år minstone kunde få redan på om jag kunde få medicinsk hjälp eller inte. Jag har ångest över allt det här varje dag, ibland sträcker det ut sig i långa perioder av depression. Jag har haft ett självskade beteende i mer än 3 år vilket de på BUP vet men har fortfarande inte fått hjälp eller support för det!

Och nu så drar sig BUP tillbaks. Jag har inga möten med min kurator och mitt nästa möte med doktor är i december. Melatoninet funkar inte, och jag kommer bli galen. Jag har börjat få hemska tankar igen, om självmord och liknande, jag är så jävla trött på den här skiten BUP dragit mig igenom. Och min morsa tror inte på när jag säger att jag har problem och skyller allt på "tonårshormoner".

Va fan ska jag göra?

Max

BUP svarar:

Hej!

Det låter som att din hjärna går på högvarv och att du grubblar över vad det är som händer med dig. Du låter helt på det klara med att så här kan du inte ha det och att du behöver fortsatt hjälp från BUP.

I det du skrivit hit framgår det med all tydlighet att du har det jobbigt. Vad jag förstår har du kurator och läkare på BUP. Tycker du att du har förklarat för dem precis så som du gjort här, att du upplever din situation ohållbar? Annars föreslår jag att du tar med dig ditt brev dit. Det blir nästan alltid annorlunda när man uttrycker sig i skrift. Jag vill också råda dig att ringa dit för att be om en tidigare tid än uppföljningen du har i december.

Du kanske ska visa ditt brev hit även för din mamma. Hon har rätt att man i tonåren ofta kan hamna i perioder där känslorna stormar, bland annat på grund av kraftig hormonomställning i kroppen. I ditt fall låter det dock som att det handlar om mer än så.

Jag undrar om det delvis kan bero på din sömnbrist. Har du fått melatonin så har läkaren bedömt att du har en sömnstörning som du bör få medicinsk behandling för. Sömnproblem är mycket vanliga och ställer till med mycket elände när det gäller ens mående. Hjärnan och kroppen måste få vila, annars får det negativa effekter på ens fungerande. Det finns även annan behandling mot sömnbrist än medicin. Fråga om du kan få det av din kurator eller läkaren. Ring dit igen så du kan få prata om detta så snart som möjligt.

Jag bifogar del en artikel som handlar om sömn, dels en om stress och en om ångest. Kanske kan du hitta något där som kan vara till hjälp för dig.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta