Bråkar med pappa

Hej! Jag snart fylla 20år. Livet traskar på jobb jag har, få vänner kvar men alla ser upp till mig och alltid hälsar. Men få att påriktigt umgås med. Jag har gjort bort mig så enormt många gånger på fyllan för de jag umgicks med skäms jag för mycket att prata med.

Allmänt annars, lever jag ihop med min far som snart 63 fyllda år. Han är ofta borta och reser nuförtiden, kanske 2 veckor i månader. Men förr hade vi en underbar relation och var som bästa vänner, vi skrattade åt folk på stan när vi köpte glass. Men nu bråkar vi dygnet runt, jag är så ledsen över allt detta så jag bara lägger mig på mitt rum efter jag kommit hem från jobbet. Då jag har heltidsarbete..  Han klagar på allt jag gör och jag försöker göra allt för att få han stolt, han vill jag ska bli en rik affärsman men jag är bara en fattiglapp som jobbar på industri i Norge enligt han. Mina syskon bor en timme bort och det är bara min bror som jag kan prata med, då han håller på att få ta över hans företag och alla affärer så står han alltid på hans sida och tagit över min position när jag var liten och hade det bra med pappa. Han fjäskar och gör allt, pappa står alltid på hans sida oavsett vad. Min mamma bor i Norge sedan jag var 1år gammal och vi ses inte så ofta. När jag dricker så halsar jag halva vodka flaskor rakt upp och ner. För att sedan sitta och prata om dessa problem utan minne av det dagen efter till mina gamla vänner. 

Det jag är mest rädd av allt i hela världen är att pappa går bort före allt detta är löst. Då han bara ser mig som ett problem, jag vill göra han stolt.. det har varit han som varit min mamma och pappa. Hämtat mig , fått mig glad genom svåra tider i livet. Och nu är vi här. Jag har redan pratat med han säkert 400 gånger att allt jag vill att vi ska kunna ha en bra relation utan allt jävla prat om affärer eller hur bra min bror är för han är en bättre affärsman än mig. Allt jag vill är att kunna få hitta tillbaka dit vi var när jag var liten.  

Även om jag kör cross , jobbar i Norge och får 4h sömn så hjälper jag han gratis på hans butiker för att bara göra han glad det är när han ser han kan tjäna på det och ha mig till någon nytta han faktiskt går att samarbeta med.

Vad borde jag göra 

MVH

Lillgammal

BUP svarar:

Hej!

Du skriver om ett svårt problem som egentligen inte är ett så kallat barnpsykiatriskt problem som BUP är rätt forum att diskutera i. Dessutom är du också över 18 år och därmed har du passerat åldersgruppen för oss. Men ditt problem med pappa är svårt att hantera och du riskerar ditt psykiska välmående, därför försöker jag ge dig lite korta råd vart du kan vända dig.

Först och främst vill jag säga att det är jättebra att ni tidigare hade en bra relation. Det betyder att ni har någonting att bygga på i framtiden. Det händer inte så sällan att det kommer en konfliktfylld period i relationen mellan föräldrar och barn. I din ålder är det ofta rådigt att öka på det fysiska avståndet och få lite nytt perspektiv på relationen. Men det är extra komplicerat för dig eftersom din pappa har varit "både pappa och mamma" för dig. 

Glöm inte att du börjar bli vuxen och det är kanske en del i den tilltrasslade relationen. Det är antagligen inte en realistiskt målsättning för dig att försöka bara återskapa den typen av relation ni hade när du var liten. För nu är du stor, som sagt, börjar bli vuxen och vuxna har en annan relation till sina föräldrar än vad barn har, det är så från bägge sidor.

Det finns ett ofta använt, något kanske utnött ord: "frigörelse". Det är inte sällan en komplicerad process båda för barnen och föräldrarna. Och det är också vanligt att ungdomar/unga vuxna behöver stöd från en utomstående, neutral person under denna process. Det tror jag du behöver i alla högsta grad.

Ett förslag är att du tar en dag ledig från jobbet i Norge och vänder dig till ungdomsmottagningen i din hemkommun. Det kan finnas någon liknande mottagning även i Norge, det kan du själv ta reda på om du söker på nätet. Du kan också chatta eller mejla till Tilia för att få mer konkret råd och stöd.

Du ska inte drar dig för att söka stöd för att hitta ett bra förhållningssätt till din pappa och att hitta ditt vuxna jag. Det är helt förståeligt och till och med rörande att pappa är en sådan viktig person för dig. Men en vuxen relation betyder att man lär sig att reglera avstånd och närhet och att man lär sig också att stå på egna ben. Det brukar medföra en viss sorg.

Det är just processen som heter vuxenblivande.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta