Har så svårt att veta vem jag är

Jag skriver för jag känner att jag har ganska mycket tankar om saker och det är mig som person, har så svårt att veta vem jag är typ. Har gått hos olika psykologer i ett halvår pga. Social fobi, jag var tvungen att hoppa av skolan på grund av detta och var då sedan hemma i en termin för att börja till hösten istället, det har jag gjort nu och det känns som att den sociala fobin är borta helt när det gäller skolan, vilket jag tycker känns sjukt konstigt för det gått så snabbt med allt. Det hör förmodligen ihop med att det är en väldigt liten klass med enkla människor, men kan också bero på mina antidepressiva. Men saken är att jag fortfarande är samma person som innan utanför skolan, för i princip ingenting på helgerna och har inte självförtroendet än att söka jobb, har fortfarande svårt att träffa vänner och även min släkt. Vet inte varför det är såhär för mig och att de människor jag verkligen känner är mest jobbiga att träffa. Detta gör att jag har väldigt mycket energi i skolan och har svårt att koncentrera mig ibland och pratar väldigt mycket, ibland känns det jobbigt att jag inte kan styra över mina tankar och vad jag säger och då känns det som att jag skrämmer bort folk, men har även stunder där jag kan fokusera och pluggar mycket hemma och på helger eftersom jag ändå har mycket tid så det drabbar inte så mycket. Vet att jag alltid tänkte förr att jag inte borde vara i skolan alla dagar i veckan för jag tänkte alltid att alla tycker att jag är väldigt jobbig och säger konstiga saker, men som ändå inte alltid är konstiga utan roliga enligt många. Det här håller ofta i sig i några veckor/månader, men efter ett tag så är det som att jag blir misstänksam mot andra människor väldigt mycket och tänker att de gillar säkert inte mig eller tycker att jag inte är rolig att vara med längre, nästan som om jag blir paranoid och tror att jag kan läsa av vad en människa tänker och får då en obehagskänsla i hela kroppen som känns typ som skam. Detta skapar bara mer negativa tankar om mig själv och jag tänker ofta att jag kan säkert inte ens ha vänner för det finna ingen som förstår eller pallar med mig. Vet inte om allt beror på att jag alltid råkar hamna med "fel" människor eller om jag är typ mognare än andra i min ålder i sinnet, kan t.ex. tycka att det är roligare att prata med läraren under en lektion än min vän, men inte hela tiden såklart.
Men har också tänkt många gånger att jag kanske har en diagnos, typ ADHD, har också tänkt på borderline eftersom jag har en instabil självkänsla och humörsvängningar ofta, och har även haft en komplicerad familjesituation med en frånvarande pappa. Men jag vet ju absolut inte och har inte sagt det till någon heller. Har bara varit på ett första samtal hos min psykolog och ska få en tid inom en månad så ska ju såklart berätta det jag känner men känns som ingen tycker att det jag känner är konstigt/onormalt, vilket jag tycker ibland. Vissa dagar i skolan kan jag var jätteglad och vissa dagar kan jag motsäga mig typ all kontakt från människor, många har nog svårt att förstå mina svängningar och jag med. 

Förstår mig inte på mig själv

BUP svarar:

Hej!

Du har tänkt mycket på hur dina svårigheter yttrar sig och hur du kan förstå dig själv och dina reaktioner. Det är du inte ensam om att göra och det kan verkligen vara så svårt att få grepp om sig själv ibland och förstå varför man reagerar som man gör.

Särskilt svårt kan det vara när man dessutom drabbats av någon form av ångest och oro. Då brukar ens känslor kännas än mer svåra att reda ut. 

Många tonåringar upplever också att det är extra svårt att få grepp om sig själv, man kan grubbla mycket över vad som är normala känsloreaktioner och beteenden och vilken social respons man får från andra. Allt detta är begripligt eftersom man genomgår en utvecklingsfas i ganska rask takt under de år man går från barn till att bli mer vuxen och självständig som person.

Problemen du beskriver skulle kunna hänga ihop med din sociala fobi. Det är inte ovanligt att man kan göra stora framsteg inom en del problemområden, som du har gjort kring skolan - starkt jobbat att du kunnat komma igång med skolan igen, samtidigt kan man ha kvar symtom och problem inom andra livsområden som du kan behöva få fortsatt behandling för. Ibland kommer man fram till att man behöver göra en fördjupad bedömning av problemen man upplever för att förstå mer om de svårigheter man har.

Så med tanke på att du kämpar med social ångest och har flera frågor om varför du reagerar som du gör så tänker jag att det är bra att du har fått kontakt med en psykolog och att ni ska fortsätta din behandling. 

Behandlingen brukar upplevas som mest givande när man berättar för sin behandlare om sina upplevda problem så den som man går i behandling hos får chans att hjälpa en med de frågor och svårigheter som man har besvär med. Så det är klokt av dig att du redan tänkt på att ta upp det.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta