Är riktigt trött på livet

Funderar mer och mer över självmord.

Kommer på olika saker som man kan göra för att dö, och ser bilder i mitt huvud där jag tar mitt liv och hur det går till.

Är riktigt trött på livet, tycker inte att det är särskilt kul eller nödvändigt. Men hade aldrig vågat ta mitt liv. 

Iblant kan jag tänka att jag skulle tagit mktt liv när jag mådde så där dåligt, och faktiskt vågade. "Skulle skyndat mig att ta tabletterna, fan att pappa kom hem så tidigt", "Skulle gått till härnvägen efter skolan ändå". Men mest tänker jag på när jagförsökte stypa mig själv. Minns vissa delar, men inte allt. Tänker oftast att jag aldrig skulle ta bort repet runt halsen. Minns hur jag satt i stolen med repet runt halsen. Det gick en liteb stund, minns inte vad som hönde under den tiden. Minns att jag "vaknade till" igen. Såk konstigt då och kände mig yr. Sen minns jag typ inget mer från det. Men sen är jag uppe på mitt rum. Yr. Minns inte hur jag kom till mitt rum. Det jag minns starjast är hur yr jag kände mig, och att jag knappt såg. Det var som om det var en svart rund ram som jag såg. I "ramen" ser jag en liten bit av bordet jag har framför mig. En kort stund senare kommer min bror hem från skolan. Jag ar inte i skolan den dagen , var 'sjuk'. Inte sjuk på riktigt, egentligen så räknas det cäl som att skolka. Mådde piss då, och orkade inte vara i skolan så jag låtsades vara sjuk den dagen.

Tänker oftast på den händelsen. 

Och som sagt, ritar även upp bilder i mitt huvud om hur jag tar mitt liv.

Ush. Gillar inte skolan nu heller. Är stressad och klarar knappt av att sätta mig med datorn efter skolan. Älskar att spela osv. Men kan inte. Känner att jag typ inte har tid att göra det längre... Och så är jag aaalltid trött. Har jättesvårt att koncentrera mig. Kan inte sitta och bara kolla och lyssna på läraren när lärarna ska prata. Måste pilla med något annat. Eller kolla på något. Ibland funkar det en stund. Sen är det som om saken jag pillar med eller kollar på  äter upp min uppmärksamhet. Det är som om läraren inte pratar, hör det inte. Allt fokus är på det jag pillar med eller kollar på. Jag glömmer för stunden bort att jag sitter i klassrummet och att läraren pratar. Sen kommer jag på mig själv med att jag kollat på något eller pillat med något. Jag är helt borttappad, hänger unte alls med och fattar imgenting. Det händer oftast flera gånger per lektion.

Och sen kommer vi till det tysta arbetet där man jobbar själv. Samma sak, fast läraren pratar inte. Jag minns inte texten som förklarar vad man ska göra i uppgiften. Det är som att jag helt plötsligt har tappat det. Jag ser bokstäverna, men dom har ingen betydelse. Jag minns nästan inga uppgifter, det är som att det jag läser åker ur huvet direkt. Det gör ju såklart att det går väldigt segt för mig, och jag får inte mycket gjort. 

Jag suger. Och inget känns lättare när man vet att man ska få betyg för första gången...

För att göra vissa saker tydliga, jag mår inte dåligt nu. Känner inte att jag är lika glad som jag brukar, är nära att ramla tillbaks i att skära mig... Men mår inte dåligt så som jag gjorde. Känner inte samma känsla nu. Innan mådde jag dåligt, men inte nu. 

Konstig tjej...

BUP svarar:

 

Hej och tack för ditt brev!

Du har mått riktigt dåligt tidigare, så dåligt att du varit nära att ta ditt liv. Du tänker ofta på det.  Kanske är du ännu skrämd av tankarna på vad du då gjorde och hur det kunde ha gått. Det är som återkommande bilder i ditt huvud av det som hände. Så kan det bli efter att man varit med om något som varit ett  trauma.

 Nu mår du bättre men livet känns inte varken roligt eller nödvändigt längre.

Varför mådde du så dåligt den gången? Var det skolan då också som du beskriver att det nu är? Eller något annat? Det är viktigt att förstå vad som gör att du mår dåligt för då kan man göra så att det blir bättre.

Du säger att du har svårt att koncentrera dig och höra på när läraren pratar eller när du ska jobba själv. Det kan finnas olika orsaker till att man har svårt att koncentrera sig. Man kan ha annat som man är bekymrad över som tar över tankarna så det är svårt att lyssna. Eller man kanske inte förstår vad det är läraren talar om. Och man kan också ha svårt rent allmänt för att koncentrera sig. Om man bär på något som är jobbigt som lätt tar över tankarna så är det bra att tala med någon om det. Om man inte förstår eller rent allmänt har koncentrationssvårigheter så ska skolan kunna hjälpa till med att förklara bättre eller med att underlätta koncentrationen. Ibland kan skolan skriva remiss för utredning av koncentrationssvårigheter.

Utifrån ditt brev är det svårt att säga varför du mår eller mådde så dåligt. Om du har svårt att lyssna i skolan för att du mår dåligt eller om du mår dåligt av att du inte hör på i skolan. Men du är alls inte konstig som känner så här även om det för dig kan kännas förvirrande just nu.

Trots din förtvivlan valde du att leva den där gången. Det var starkt och bra för att ta sitt liv är ingen lösning. Lösningen är att förstå mer om varför du känner så här och vad man kan göra så att det blir bättre. Fast du ger intryck att vara en stark och klok tjej är sådant svårt att göra alldeles själv. När man är så ung som du behöver man stöd och hjälp av vuxna. Vet dina föräldrar om hur du mår och har mått? Kan de ge dig stöd och hjälpa dig tala med skolan?  Har skolan sett dina svårigheter med koncentrationen och försökt hjälpa dig?

Försök tala med dina föräldrar om du inte har gjort det så de får en chans att hjälpa dig. Det kan också vara bra att tala med någon professionell vuxen som skolkurator eller ungdomsmottagningen i din kommun.  Det går att förstå varför livet ibland känns så här svårt och det går att göra så det blir bättre!

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta