Det känns inte som att jag lever längre

Hej! Det känns inte som att jag lever längre. Jag har isolerat mig hemma i 4 år. Har förlorat kontakten med alla mina vänner. Men jag har aldrig tappat hoppet förens nu. Nu är mitt hopp borta. Jag är helt nere på botten. Jag kan inte ta mig ut. Världen utanför känns som ett tungt moln. Om jag ska nånstans t.ex till min mormor eller affären, så är det som att jag vet inte.. bestiga ett berg. Det känns som att jag ska tuppa av eller dö. Även om jag får skjuts av min mamma så är det jobbigt att bara se världen från bilen. Alla människor som cyklar eller är med sina vänner. Det är så jävla smärtsamt att jag knappt får luft. Alla verkar lyckliga eller åtminstone inte lika olyckliga som mig. Jag får ingen ny inspiration eller glädje av att komma ut. Så jag tänker ofta varför i helvete ska jag ens försöka klara av det? Min mamma har varit relativt stark de här åren. Hon har behållt humöret och livsglädjen. Men nu har till och med hon blivit svag. Min pappa har aldrig varit särskilt stark. Han har lämnat allt så fort det blivit svårt. De är skilda och jag är aldrig hos han. Pappa kommer dock hit ofta för att mamma behöver hjälp. Han är inte så mycket till hjälp. Han ställer ofta till det och orsakar bråk och dålig energi. Jag har en bror också. Han isolerar sig också från allting. Men som sagt har min mamma också blivit svag. Min morfar dog för tre veckor sen ungefär. Det krossade mig och mamma totalt. Han betyder allt för min mamma. Så hon håller på att gå in i en depression nu. Hon får raseriutbrott hela tiden och blir irriterad för småsaker. Det känns som att hon föraktar mig. Jag försöker tänka att det inte beror på mig utan på situationen. Men ibland känner jag mig helt nertryckt av henne. Min självkänsla är inte heller direkt på topp. Den är kaos. Jag har gått från olika psykologer och terapeuter och allt möjligt de här åren. Men har inte blivit hjälpt av något. Just nu har jag ingen hjälp alls. Har precis börjat ett gymnasium för att ta igen grundskolan. Men det går inte alls. Det går åt helvete med det med. Jag ser inget ljus alls. Det enda jag gör är att sova och vänta på att ljuset kommer till oss. Men jag förstår ju att det inte är en fungerande plan. Jag har gått i tankar som att komma bort hemifrån. Flytta till mormor eller min moster. Jag va nästan påväg att flytta till min moster i vintras med hjälp av mellanvården och soc. Men det blev inte av. Mamma sa upp mellanvården. Nu vill jag varken bo hos min mormor eller moster pågrund utav att de också är krossade efter morfars död. Jag trivs inte hemma iaf. Då hela min själ bryts ner av atmosfären här. Tror ni/ du att det överhuvudtaget är en bra idé att flytta hemifrån? För jag har ingen aning om vad jag behöver just nu. Jag kan varken va ute eller hemma längre. Jag vet att vissa bor typ på ett behandlingshem. Eftersom att jag inte har nån att fråga frågar jag er om ni tror att det är en bra lösning? /Anonym desperat efter hjälp

Diamant

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev! Jag tror din mamma nu befinner sig i en kris/sorgeprocess och den påverkar också dig djupt. Du skriver att din mamma har under åren behållit livsglädje men nu är också hon svag. Kanske kunde hon på något sätt också föra över sitt hopp på dig men nu orkar hon inte och då förlorar också du ditt hopp. Jag tror du ska tänka på din mammas beteende som en sorgereaktion, vilket du gör, och det är nog på sikt något övergående. Troligen blir också ditt skolarbete lidande pga detta som hänt dig och din familj och det påverkar också ditt framtidshopp negativt

 Jag tycker det låter som intressanta tankar du har att flytta hemifrån just utifrån att du beskriver att du isolerat dig hemma. Du skriver att just nu kan du varken vara ute eller hemma. Kanske hänger det ihop så att du får större lust att flytta hemifrån när du inte trivs så bra hemma? Nu vet jag inte varför du har så svårt att vara utanför hemmet och vara i skolan. Men att flytta hemifrån är ju ett sätt att vara utanför hemmet och behandlingshem/familjehem är att komma i en helt annan miljö än sitt barndomshem. Jag tycker det låter som du har spännande, kanske frigörande, tankar om en möjlig framtid. Jag kan inte råda dig men jag tycker att du ska skaffa dig en samtalskontakt där du kan vrida och vända på dina tankar och idéer så att du själv bättre kan ta ställning. Att flytta hemifrån måste ju alla göra någon gång och det är inte alltid lätt. Man går till något men man lämnar också något.

 Du har haft många kontakter med ”vården”. Finns det någon du känner förtroende för och skulle kunna prata med i en samtalskontakt? De sista du verkar haft kontakt med är Soc. och Mellanvården där du bor. Ta kontakt med dem igen och hör dig för om en samtalskontakt. Du har inga bra erfarenheter sedan tidigare men nu har du en viktig och bra fråga som du vill reda ut och det är en bra början.

Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta