Mitt inre är en enda röra

Jag har nyligen börjat 1an på gymnasiet. Ända sedan 6/7an har jag haft ångest. Min första paninångestattack fick jag i 7an. Jag har inte sovit normalt sedan mellanstadiet och det händer mycket omkring mig just nu. Jag har en nära släkting som varit mycket sjuk (det ska tilläggas att hen betyder mycket för mig) och nyligen har en nära släkting gått bort. Under hela min högstadieperiod så har jag mått dåligt till och från. Hade ca 40% frånvaro nu i 9an. Jag har börjat känna mer och mer att jag inte orkar mer snart. Känner mig tom och känslokall. Jag får panikångest titt som tätt och jag har gått i kbt för det. Jag vill inte söka vård igen eftersom jag känner att varken mina föräldrar eller vården kommer göra något åt det/inte tro på mig. Anledningen till att jag inte vill söka vård är för att jag både varit på bumm och på ungdomsmottagningen men inget har hänt. Jag ser bara glad ut och låter alla tro att mitt liv är enkelt och att allt är en dans på rosor men inrest inne är allt bara en röra som inte jag kan ta hand om samtidigt som jag känns som ett ihåligt spöke utan känslor och har inget att bry mig om. Har slutat att bry mig om saker för länge sedan. Vet inte vad jag ska göra längre

E

BUP svarar:

Hej!

Tack för det dit mejl som så målande och tydligt beskriver hur kämpigt du har det! Jag förstår att du inte vet vad du ska göra då det är så mycket som är tungt och svårt omkring dig. Jag ska försöka resonera lite kring din fråga om vad du ska göra och jag hoppas att mina funderingar ska kunna vara till någon hjälp för dig.
Så här tungt ska inte ditt liv behöva vara!

Du berättar att en nära släkting varit mycket sjuk. Jag uppfattar det som att det är en känslomässigt väldigt betydelsefull person som du varit nära att förlora. Jag hoppas innerligt att hen återhämtar sig och ni får möjlighet till fortsatt kontakt under lång tid framöver.
I mejlet får jag en känsla av att det annars skulle kännas som ett mycket stort slag för dig. Troligen har hens svåra sjukdom gjort så att du mått betydligt sämre än du skulle gjort annars. Jag tänker att du nu, när din släkting överlevt, kanske kan tänka på allt det positiva som er relation också burit med sig och förhoppningsvis kan fortsätta att göra. Relationer är ju alltid ömsesidiga så hen måste också tycka att du är en väldigt viktig och nära person i hens liv.

Det är starkt gjort av dig att skriva hit till oss när du sökt hjälp både på BUMM och på ungdomsmottagningen utan att få hjälp. Du kämpar verkligen och jag tycker du ska fortsätta med det eftersom jag vet att det finns bra hjälp att få. Du är behöver den och du är värd den!

Det finns fler vägar att gå. Du kan tillsammans med dina föräldrar söka er till närmaste BUP-mottagning för att få en tid där.

Du kan också söka dig tillbaks till ungdomsmottagningen och det kan du göra med eller utan dina föräldrar. Det absolut viktigaste är att du då är ärlig mot dig själv och den behandlare du träffar och berättar precis som det är. Du har kunnat det i mejlet hit och om det känns svårt att prata inledningsvis så kan du visa det här mejlet. 

Det är inte lätt att börja öppna sig och berätta som det är när man, som du, inte är van vid att berätta, utan alltid kämpat själv. Nu är det din tur att få stöd och hjälp, men då behöver också de som ska försöka hjälpa dig veta precis vad som är kämpigt och svårt för dig.
Då kan de förstå vilken hjälp du behöver.

Ta hand om dig!





Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta