Mamma verkar inte förstå

Hej igen jag som skrev detta  

"Hej BUP! En tjej på 16 år här. Jag väger 43 kg och är 1,50 m lång. Och jag har läst på internet att det är för lite i vikt för min längd. Men jag är LIVRÄDD för att gå upp i vikt! Igår 13/8 grät jag för jag kände mig tjock när jag i andras ögon är väldigt smal:( jag tycker att jag e tjock och känner mig ibland som ett monster. Jag har väldigt mycket komplex över detta. Jag ska boka en tid hos bup snart men vet inte hur mycket jag kommer våga berätta. Hoppas ni har ett svar på vad problemet med vikten och det kan bero på:/"

Det har blivit problem:( jag har självklart inte berättat för mina föräldrar, men min mamma har sagt att hon ska kontakta bup men jag vet inte när hon kommer göra det då hon frågar mig "Är det bråttom?" Och då svarar jag "nej det är det inte men det kan vara skönt att ha någon att prata med" och så säger hon "ja, men BUP är till för dom som har det väldigt svårt och så t ex som har sjålvmordstankar osv" men hon verkar inte förstå någonting, bara för några dagar sedan då den 13/8 ville jag gå ut klockan 2:00 på natten för jag blev nätmobbad den kvällen och kvällarna innan, och jag var hemma själv den kvällen/natten. Det värsta är att mamma inte verkar bry sig om att det som hände hade hänt...jag blev kallad för "Hora, ful, konstig, creepy, jobbig" den kvällen(jag var hemma själv) och hon verkade inte bry sig ett dugg när hon kom hem! Jag har problem både fysiskt och psykiskt(kan inte riktigt skillnaden) jag skadar mig själv när hon inte ser...men hon märker när det gjorts och jag gömt det ett tag. Jag ställer mig på vågen varje morgon och kväll för att se hur jag ligger i vikt. Hon har sagt att hon ska ta kontakt med vårdcentralen för att se om de kan koppla oss vidare till BUP...E rädd att inget kommer hända. HATAR att leva såhär:(

 

Mamma verkar inte förstå!

BUP svarar:

Hej!

Det hörs att du har det riktigt svårt nu! När man blir frustrerad över hur man blir behandlad på t ex nätet är det lätt hänt att man vänder det inåt mot sig själv, gör sig själv illa på olika sätt, som att man svälter sig.
Trots att man borde göra tvärtom, säga ifrån till de andra!

Om jag förstår dig rätt, undrar du om din mamma förstår hur jobbigt du har det. Jag hoppas att du samlar mod till dig så att du vågar berätta för dina föräldrar precis hur det är med dig och hur du har det. Du har ju beskrivit det så bra i din fråga till oss.

Du har rätt i att det vore bra om de kunde hjälpa dig att få komma till BUP. Och om man som tonåring (eller förälder) undrar om det är just till BUP man ska vända sig, kan man alltid ringa först.

Ett alternativ kan vara att du går till en ungdomsmottagning på egen hand eller börjar med att prata med kuratorn på din skola. 

När jag läser vad du skrivit tänker jag att det låter som att du är på gång att våga säga som det är.
Ju mer du klarar av att berätta - desto troligare att du kan få rätt stöd och hjälp, att ta dig ur den här negativa spiralen.

 


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta