Har alltid haft prestationsångest

Hej,

Jag är en kille på 14 år. Jag har alltid haft prestationsångest. Det finns i det mesta jag gör: golf, musik, skola. Just nu är den starkast för den sociala delen av mitt liv. Det händer inte sällan att jag går runt med en klump i magen och tänker på framtida möten med kompisar. Jag är rädd för att jag ska säga eller göra något dumt, eller helt enkelt bara inte vara rolig och glad, som får de att tycka mindre om mig som vän, eller kanske t.o.m. inte vilja träffa mig igen. 

För ungefär två år sen hade jag uppehåll från kompisar. Jag träffade nästan aldrig någon. Jag hade fullt upp med att plugga. Men sen blev det ensamt, tråkigt och deppigt. Så jag beslöt mig för att försöka ta upp vänskapen igen. Vilket, fungerade. Ett beslut som jag är oerhört glad - och stolt - över. Men just eftersom jag är så glad att ha tillbaka de i mitt liv, är jag också rädd för att förlora dem.

Jag vet såklart att en bra vän inte borde säga upp sin vänskap med en bara för att man inte är glad, rolig och trevlig jämt; det är omänskligt att aldrig känna sig nere. Men samtidigt som jag vet detta, vet jag att mina närmsta killkompisar visar aldrig några känslor. Under alla de år som jag sammanlagt känt mina närmsta killkompsiar har jag aldrig sett de oroa sig för något, eller känna någon form av ångest. Därför är jag rädd att jag är den enda, och att om de får se mig i ett mindre glatt tillstånd så kommer de tycka att jag är skitkonstig. När jag tänker på det har jag faktiskt nämt flera gånger att jag kan vara väldigt nervös, nere och må mentalt dåligt helt enkelt, och de har inte tyckt sämre om mig för det. Men jag har aldrig uppvisat något prov på detta, vilket jag alltså är rädd för att göra.

Har övervägt att börja snacka regelbundet med någon. Bara för att ha någon att prata med mer än mina föräldrar, och mig själv. Jag är säker på att jag kommer bära med mig min prestationsångest hela livet, så att få lite rådgivning med att hantera det på ett så bra sätt som möjligt känns inte helt fel. Jag bor på två olika ställen, i två olika städer dock, så vet inte riktigt hur det hade fungerat.

Max

BUP svarar:

Hej!

Vilket fint brev du skrev. Du låter självreflekterande och öppen inför livets svårigheter. Att känna oro över att tappa viktiga vänner, eller att man tänker över sig själv hur man själv uppträder, är vanligt. Att man ska vara god och utåtriktad är nog en vanlig uppfattning men när du blir äldre kommer du troligen också möta vänner som du kan prata på annat sätt med.

Du skriver att du nog kommer att bära med dig din prestationsångest hela livet. Det tror jag också om du med det menar att känna oro inför vissa situationer. Det gör vi alla mer eller mindre. Frågan är mer vad du gör av din oro. Det verkar som den inte hindrar dig att fortsätta golfa och musicera eller gå i skolan? Du hanterar den på något sätt och det är det som är det viktiga. Men det kan alltid vara bra att prata med andra om sådant som man känner sig osäker på. Jag tror du skulle kunna prata med dina vänner om hur de hanterar sin prestationsångest för det har säkert också de känt. Det kan vara en osäkerhet inför att prata med/inför andra, en tjej/kille man tycker om, visa något inför andra. Alla måste hantera sin osäkerhet och det finns många olika strategier. Du är inte ensam men kanske mer öppen än många i din ålder att tänka och känna på din oro? Men vill du prata mer om detta kanske skolkurator kan var en möjlighet eller en ungdomsmottagning i närheten där du bor.

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta