Acne och diet

hej!

för ungefär ett år sedan fick jag acne, väldigt mycket och även inflammerad vilket jag aldrig upplevt innan. i vintras var det värst, då var jag hemma från skolan och låtsades vara sjuk, kunde inte se mig själv i spegeln, slutade umgås med vänner, umgicks inte med familjen, stannade på mitt rum, sluta göra allt jag tyckte om att göra och hade för första gången självmordstankar dagligen i ungefär en-två månaders tid. vet inte hur jag orkade när jag tänker tillbaka och är LIVRÄDD över att hamna där igen vilket är vad som förstör precis allt.

jag läste självklart mycket om vad man kan göra för att förbättra sin acne, många argumenterar för att det handlar om vad man äter och hur huden reagerar på det. det började med att jag slutade konsumera mjölk, för att det kan trigga acne. jag fortsatte med att sluta äta godis, ägg, dricka kaffe, äta kolhydrater mm och idag äter jag inte någonting utan att exempelvis kolla hur många gram socker det innehåller, spelar ingen roll om det är ketchup eller om det är en smoothie. jag äter hälsosamt för att det är vad man rekommenderas att göra, men nu tror jag att jag har tagit det för långt och det enda som känns tryggt att äta är typ sallad, vilket exkluderar ca all mat. eftersom detta inte handlar om att gå ner i vikt och jag ÄTER ju dessutom mat men kan inte på något sätt njuta av det och har konstant dåligt samvete, känns det inte som att jag kan kalla det för en ätstörning och det känns som att ingen riktigt förstår. ingen pratar om acne och hur det kan ta över hela ens liv, och jag känner mig otroligt ensam och trött på att ständigt känna mig fulast och äckligast i hela världen. jag känner att jag inte KAN äta som vanligt igen för jag får ta kosekvenserna av det direkt när jag vaknar dagen efter och ser mig i spegeln. mat har väl blivit mitt sätt att känna att jag på något sätt kan kontrollera min acne vilket jag förmodligen egentligen inte kan, men det går inte längre att tänka realistiskt. vet om att det jag gör är destruktivt, men när min hud blir dålig igen (den har verkligen blivit mycket bättre vilket jag såklart tror är kopplat till att jag valt att ändra vad jag äter), så tror jag det är matens fel. har jag då inte kontroll över vad jag ska äta under dagen blir jag extremt orolig och det förstör och begränsar mycket för mig och de runt mig, men om min hud skulle bli värre igen skulle jag på riktigt gå sönder och då känns det på något sätt värt att må skit bara jag någon dag känner mig fin igen. 

jag kommer inte vara glad förrän min hud är fin bra och det kommer jag förmodligen aldrig känna att den är och därför känns allt så meningslöst. även om jag numera inte ligger inne på mitt rum hela dagarna och trots att jag kan gå osminkad till ica ibland, så finns känslan av värdelöshet och hopplöshet och självhat kvar. det är dagar när det känns som det gjorde i vintras och då är jag fast i den där äckliga känslan igen och den finns alltid där och vill ta över. vill bli bättre för jag orkar inte känna såhär längre, vet bara inte hur jag ska göra.

BUP svarar:

Hej!

Stort tack för ditt uttrycksfulla brev. Du beskriver hur stark din känsla av att vara ful, värdelös och äcklig är och att den får dig att bli livrädd. Jag vill redan nu säga att du absolut behöver hjälp att sluta ha det så här, men jag återkommer till det.

Jag anar att du har två svårigheter som har blandat ihop sig till ett mycket stort problem. Den ena svårigheten nämner du först: acnen. Många har svår acne och plågas naturligtvis av det. Men det finns hudmottagningar som har specialkunskap om hur svår acne ska behandlas och som kan ge mycket framgångsrik hjälp. Utöver kosten så finns också andra metoder. Du ska absolut inte ha så svåra hudproblem att du är borta från skolan och isolerar dig. Så bokning på en specialklinik för hudproblem är mitt första förslag. Om remiss behövs så kan du få det från vårdcentralen.

Den andra svårigheten som jag tänker på hör till vårt område. Dina känslor av oro och kontrollbehov av vad som händer med dig och din kropp, känslor av hopplöshet och självhat är sådana tankar och känslor som ibland kan knytas till problem på ett annat område, t.ex huden. Du har självinsikt och inser själv att du inte tänker helt realistiskt kring acnen och vad du äter.

Jag vill därför rekommendera dig att ta kontakt med båda dessa specialiteter, alltså hudmottagningen och BUP. Beroende på när du fyller år kanske du har för kort tid på dig hos oss på BUP. Det finns också psykiatriska enheter med övergripande åldersspann, t.ex. 16-25 år. Du kan få information om detta på din BUP-mottagning. Du har också möjlighet att få samtalskontakt på vårdcentralen och ungdomsmottagningen där du bor. Om du åter skulle få självmordstankar så ska du i ett akut läge ringa Självmordslinjen 90 101 eller chatta med dem på deras chattfunktion.

Jag hoppas du orkar ta dessa kontakter för att få hjälp med båda sidor av ditt problem. Lycka till!

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta