Hjälp trots att jag inte har en ätstörning

Hej, jag har aldrig mått bra när det gäller min kropp. Sedan jag var 7 år har jag känt mig eller varit överviktigt, jag vet inte vad. Alla andra har varit väldigt mycket finare och smalare än vad jag är. Jag brydde mig inte så mycket tills förra året då jag va 14/15 år. Jag laddade ner en app som man kunde räkna kalorierna på. Jag gick ner  X kg på några månader genom att äta under X kalorier, men mådde fortfarande väldigt dåligt. Jag vägde mig så ofta jag kunde. Det var inget farligt jag gjorde. Jag slutade att räkna kalorier, men när jag hade lite koll på kalorier försökte jag att inte äta lika mycket. Jag "glömde" av att försöka gå ner i vikt och var deprimerad ( hade ingen diagnos men var nedstämd hela tiden och trött ). Så jag åt och åt och åt. Jag blev mycket större. Jag hade gått upp mycket vid jul kanske X kg. Mat var det ändå som gjorde mig glad. När jag hade gjort fel straffade jag mig själv ned att inte äta eller äta väldigt lite. Jag älskade verkligen mat, mat var min bästa vän. Jag kunde komma hem från skolan och äta 3-5 mackor, kakor och ett pasta mål utan problem, och fort gick det också. Efter det mådde jag skit. Nu på våren har jag bestämt mig för att gå ner i vilt på riktigt. Jag svälte mig själv genom att försöka fasta, äta X kalorier per dag m.m Det höll ett tag men sen slutade jag. Men nu dom senaste månaderna har jag börjat igen, extremt. Jag brukade gå ner i vikt och sedan gå upp osv, men nu går jag bara ner i vikt. Den senaste veckan har jag gått ner X kg och det är bara fredag. Jag ät nöjd men jag vill gå ner mycket mycket mer. Jag äter lite ibland och ibland mycket men då spyr jag upp det. Ibland spyr jag inget på en dag och ibland 3 gånger. Jag väger allt jag äter om ingen ser, räknar varje kalori och får dåligt samvete efter jag ätit hur mycket som helst eller bara lite vattenmelon. Så fort en kalori går ner i mitt system så är det dåligt. Jag har aldrig hatat min kropp så här mycket. Jag mäter min midja och mage, låt och armar varje dag. Jag har börjat få ont i min hals och tänder efter allt jag spytt. Jag måste bara gå ner i vikt men vill inte skada mitt inre. Jag vill kunna äta något sött utan att behöva äta X kalorier på samma gång. Jag vill kunna vara spontan och jag vill kunna sova på natten. Men jag vill inte få hjälp eftersom det är inte ens så seriöst eftersom jag är överviktig. Jag vill inte att min mamma ska oroa sig heller. Vad ska jag göra för att få hjälp trots att jag inte har en ätstörning? Och varför är jag mycket större än alla mina kompisar trots att dom äter mer? Livet kanske bar är orättvist.

Elsa :)

BUP svarar:

Hej Elsa och tack för ditt brev. Trots att hela ditt liv verkar handla om vikt, mat och vad du stoppar i dig eller avstår ifrån vill du inte kalla det du är inne i för en ätstörning. För mig verkar det som om du tänker att din vikt, utseende och vad du äter kommer att avgöra om du är lycklig eller inte. Så är det förstås inte och jag tror inte att vägen för dig att må bra är dieter eller upptagenhet av hur du ser ut. Jag tycker att du borde söka hjälp på exempelvis Stockholms Center för Ätstörning (om du nu bor i Stockholms Län). Du har haft de här problemen sedan du var 7 år så jag tycker att det är på tiden att du får professionell hjälp. 

Önskar dig det bästa

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta