Det börjar med ångest

Jag vill gräva ner mig själv. Eller ramla in i en vägg och bara känna hur den viker sig och faller till marken. Och bara ligga kvar. Det funkar lika bra att falla från en hög plats och krossas som ett ägg när jag landar.

Jag skiter faktiskt i vilket.

Jag går på BUP för depression, självskadebeteende och ångest. Tror jag. Har faktiskt ingen bra koll.. Anyways. Det känns bara som om jag blir sämre. Min medicin funkar inte längre, jag mår bara bättre en liten stund efter besöket på BUP. Sedan får jag alltid brutal ångest och klarar typ bara av att ligga i min säng resten av dagen och dels gråta, dels plöja serier på Netflix. Jag skadar mig själv mer nu än vad jag gjorde innan jag började gå hos BUP. Jag lovade att aldrig skära mig igen. Och här sitter jag, med sår på mina armar som blev till igårkväll.

Min aptit har gått från att inte äta något alls till att äta normalt till att äta väldigt lite igen.

När jag ställer mig upp känns det som att mina ben ska ge vika och jag måste spänna dom med jämna mellanrum för att känna att de är där. Jag klarar inte av tystnad, för att jag hör saker. Jag vet att viskningarna är i mitt huvud, de måste de vara, men de låter så äkta..

Vissa kvällar kan jag inte sova. Jag vet inte hur man ska tolka det, att jag sover bättre eller sämre än förut. Förut somnade jag vid 01, nu varierar det. En kväll kanske jag somnar 23 och vaknar 10, nästa dag dygnar jag.

Har ni några taktiker för att äta och sova balanserat, sluta skära sig eller bara dämpa ångest. För jag antar att det är i ångesten allt börjar.

Wilma

BUP svarar:

Hej Wilma!

Jag tror också som du att roten till att du är så mycket upp och ner, mestadels ner, är någon typ av ångest. Det är inte konstigt att säga även om jag inte vet mycket om dig, eftersom bakom ätstörningar och självskadebeteende och nedstämdhet brukar en ganska stor ångest finnas.

Du går på BUP men du verkar inte riktigt har förstått vad du gör där och varför. "Du har ingen koll" säger du. Fast all behandling börjar med att patienten vet vad det hela går ut på, varför och på vilket sätt. 

Jag tycker att du ska gå tillbaka till dessa frågor med din behandlare. Säg så som du skriver, ställ dina frågor direkt: hur ska jag förstå min ångest? Hur ska vi jobba med att min ångest minskar? Kan jag lära mig tekniker att stoppa mina impulser att skada mig själv? Kan ni förklara för mina föräldrar hur de kan stötta mig? Vad ska jag göra när jag hör viskningar i mitt huvud? Hur ska jag förstå dessa röster?

Nu läser du här en rad frågor men inget konkret svar av mig. Det är så för dessa frågor skulle vara den råda tråden i din behandling. Detta kräver regelbundna samtal, utforskande och handfasta råd utifrån ditt livsomständigheter, dina relationer till dina föräldrar andra personer. Det är jätteviktigt att du vågar fråga och att du vågar också berätta.  

Dina frågor är kloka, det skulle ge en struktur i behandlingen. Om du vill och om du tycker att det underlättar kan du faktiskt visa ditt mejl och mitt svar för din behandlare. Tillsammans kan ni gå vidare så att du känner att du blir uppfångad och hållen när du "ramlar" och "krossas" för att använda dina egna, mycket beskrivande och träffande ord.

Jag hoppas mina ord ger dig uppmuntran och mod att söka hjälp på det sättet som leder vidare mot mer trygghet.

Angående sömnen bifogar jag några konkreta råd. På nätet kan du också gå in på shedo.se och lära dig mer om hantering av självskadebeteende och problem med vikten. Sidan klara livet ger också goda råd och tips. 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta